Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fitler, och såg äpplenas färger, så förstod jag,
att jag ingen orsak hade att fasthålla dem.
Den vänliga lilla skulle jag hellre fört med
mig, om ej det slag, som hon en gång givit
mig, hade varit allt för livligt i mitt minne.
Hon höll sig helt tyst med sin mandolin, men
då de tre kvinnorna upphört med sitt spel, be-,
fällde de henne att giva oss några glada
melodier till livs. Knappt hade hon gjort några
avslag förr än hon sprang upp; jag gjorde det
samma. Hon spelte och dansade; jag var
hänförd att ledsaga hennes steg, och vi uppförde ett
slags ballelt,
varmed de tre
kvinnorna
syntes höjda;
ty, så snart
vi slutat,
befallde de den
lilla att giva
mig något att
vederkvicka
mig med tills
kvällsvarden
kom. Jag
hade visserligen
glömt, att det
utom detta
paradis fanns
något i
världen. Alerte,
min väninna,
förde mig
genast tillbaka
till gången,
genom vilken
jag hade
kommit dit. Vid
gidan hade
hon två väl
inredda rum;
i det ena bjöd
hon mig in och satte för mig oranger, fikon,
persikor och druvor, och jag njöt av såväl
främmande länders frukter som ock av mitt eget
lands tidigaste. Bakverk fanns det i överflöd;
och till dryck fyllde hon en pokal av slipad
kristall med skummande vin; men dricka ville
jag ej, ty frukterna voro tillräckligt läskande.
»Nu skola vi lekal» sade hon och förde mig
in i det andra rummet.
Här såg det ut, som om det varit
julmarknad; men så dyrbara och fina saker ser man ej
på ett torg. Där voro alla sorters dockor,
dockkläder och dockmöbler, dockhus, hela lantgårdar
och andra leksaker i oändlighet. Hon förde mig
omkring till alla glasskåpen; ty i dem voro alla
de dyrbara sakerna förvarade. Men det första
skåpet med dockorna i, slöt hon hastigt nog
igen, i (jet hon sade;
»Det är ej för Er, det vet jag; men här»,
fortsatte hon i det hon öppnade ett nytt, »finna
vi byggnadsmaterial, murar och torn, hus, palats,
kyrkor, så att vi kunna bygga upp en hel stad.
Men det roar inte mig och och därför gripa vi
till något annat, i vilket vi båda finna nöje.»
Och härmed tog hon fram några askar, fulla
med små soldater, som jag måste säga var något
av det vackraste,/jag sett. Hon lämnade mig ej
tid att närmare se på’ var och en, utan tog den
ena lådan i
sin vård,
medan jag
plockade in. den
andra.
»Vi skola gå
bort till
guldbron», sade
hon, »där
leker man bäst
med soldater;
spjuten
utvisa bäst, hur
man bör
ställa härarna
mot
varandra.»
Nu hade vi
nått fram till
den , gyllne,
gungande
marken;
under mig hörde
jag vattnet
rinna och
fiskarna plaska, då jag
böjde mig
ned för alt
ställa upp
mina linjer. Allt var rytteri i båda härarna. Hon
berömde sig av att ha fått amazonernas drottning
att leda sin här —■ jag däremot ägde Achilles och
ett ståtligt grekiskt rytteri. Härarna stodo mitt
emot varandra och man kunde intet skönare se.
Det var ej flata tennsoldater som våra, utan häst
och ryttare voro runda och kroppsliga och
utomordentligt väl utförda, och det var svårt nog att
förstå, hur de kunde hålla jämvikten, ty de stodo
var för sig utan att äga mer fäste under sig än
deras små fötter kunde göra. Vi hade nu med stor
glädje iakttagit våra uppställda härar, då hon
förkunnade mig, att hon börjat kriget. Vi hade
också funnit skott i lådorna: det var nämligen
bägare fulla med små polerade agatkulor. Med
dessa skulle vi kämpa emot varandra på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
