Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
c
1907
Okt.-Nov.
SOLSTRÅLEN
SAGOSTUNDSBARNENS TIDNING
Pris 5 öre
Det var midsommarafton. Träden stodo i
härlig grönska och en mångfald av blommor gav
rik färgprakt åt trädgården, som omgav en liten
rödmålad stuga. Därinne bodde Lisa, en liten
rar tio-åring. På lek och ras hade hon tröttnat
och satt nu, med det ljuslockiga" huvudet lutat
mot handen, i en
berså. Framför
henne låg en stor
sagobok. Hon
hade just slutat
en saga, och denna
hade väckt så
många tankar hos
henne.
Sagoslottet I A, det var ett
härligt ord! Tänk
att få fara’ dit och
se allt det hon nu
endast läst om.
Men hur skulle
detta låta sig göra ?
— Det var denna
viktiga fråga, som
just sysselsatte
hennes hjärna. —
Plötsligt log hon
skälmskt, och med
ett skutt for hon
ned från bänken.
Nu visste hon det!
Det var ju
midsommarafton. Då
kunde ingenting
vara omöjligt.
Alla troll, tomtar och dvärgar voro ju ute.
Hon hastade åstad in i skogen. Ögonen
strålade av glad förväntan, och hon hoppade käckt
från den ena tuvan till den andra.
Till en början hade hon så brått. Hon skulle
ju springa långt. Först där solen går ner, skulle
hon stanna, ty där . . . där ... låg det säkert.
Flon blev yr av glädje, när hon tänkte därpå.
Träden i skogen viskade så hemlighetsfullt.
Fåglarna kvittrade: »Skynda dig, skynda dig!» Ja,
det ville hon visst göra, men se en sådan
vacker blomma, där slod!
Den skulle, hon taga med sig, och så den,
och så bara en till. Och så rött det lyste
därborta på tuvan. Å, så många bär! Hon hade nu
sprungit så länge, att det skulle bli skönt att
få vila, tyckte hon, endast en liten, liten stund.
Och så skulle hon äta av bären. — Hon satte
sig på tuvan. Men
så märkvärdigt!
Knappast hade
hon suttit en liten
stund, förrän
skogen så småningom
fördunklades och
försvann. I stället
låg framför henne
, en stor grön äng.
Det susar så
sakta. Lisa
lyssnar. Vad är då
detta? Nu höras
rena, klara ljud,
som om man slagit
kristallglas mot
varandra. Ljudet
kommer närmare
och närmare, och
nu ser Lisa liksom
en slöja för sina
ögon. Hon gnuggar
dem och kan nu
urskilja
hundratals små vita,
luftiga varelser. De
taga i ring och
med små glasskor
på fotterna tråda de dansen. —Lisa sticker fingret
i mun av förvåning. — Plötsligt svävar en av
älvorna sakta fram till henne och bjuder henne
dansa med. Hon svarar ej, men det är
underligt, vilken makt älvan har. Lisa vet ej av,
förrän hon svänger om i virvlande fart. Huj,
vad det går! . . . Men med ens avstannar
dansen. Älvorna peka mot öster, där en ljusning
förkunnar, att deras fiende, solen, snart skall
segra över dem. Lisa är nu ej alls rädd. I
vinande fart bär det av över stock och sten, till
dess en brant fjällvägg hejdar deras fart. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
