Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vackraste av älvorna tager upplett litet horn
och blåser däri och det klingar som av tusende
klockor. Bergväggen försvinner som genom etfi
trollslag. Överallt gnistrar det. I alla vrår
vimlar det av tomtar och troll. Sagodrottningen
tager Lisa vid handén och leder henne in i
sagoslottet, ty det fär
verkligen dit
älvorna fört henne.
Hon följer
darrande, och en
rysning genomfar
henne, när hon
först kommer in
i vinterslottet. Allt
är av is och snö.
Väldiga
iskristaller hänga
gnistrande och
skimrande ned från
klippväggarna. På
en tron av snö
sitter Kung Vinter,
även han vit. Han
ser så kall och
sträng ut. Lisa
vågar knappast
andas av fruktan,
att allt skall
försvinna.
Sedan komma
de in i en väldig
sal, där allt ser
så trolskt och
härligt ut. En älva
med ögon som stjärnor och en dräkt av de skäraste
färger hastar mot dem. »Hon heter Glädje», säger
sagodrottningen. Lisa blir alldeles bländad. Hon står
länge stum av förvåning, men så får hon
plötsligt se några varelser, som hon tycker sig känna
igen. Nej, se där är ju Törnrosa, som nu är så
glad att hava blivit väckt ur sin långa, tunga
sömn. Och se där syns Snövit och vid hennes
sida Askungen. Hon, som redan i sin tarvliga
dräkt var så vacker, är nu dubbelt skön. Här i
Glädjens boning är det blomdoft, dans och
skämt. Lisa är förtjust. Hon har så mycket att
tala om med alla sagovarelserna, att hon nästan
glömmer att hon ej hör till dem. Hon sprakar
nu som bäst med Tummeliten, då hon plötsligt
ser, att ännu en sal döljes bakom dessa väggar.
Den är så hemlighetsfull. Hon märker ej, att
hon så småningöm drages allt närmare denna.
Plötsligt befinner hon sig därinne. Allt tyckes
vara mörkt. Emot henne träder en smärt, mörk
gestalt. Det är Sorgen. Lisa blir ängslig och
börjar gråta, men älvan tröstar henne. »Min t
tillvaro är nödvändig för människobarnen, min
lilla vän», säger hon. »Alltsynes dig kanske tröstlöst
mörkt här. Så är det dock ej. Ser du därborta en ljus,
vit rand? Det är Hoppet—Tålamodet.»
Lisa spärrar upp sinaögon. Jo,verkligen! Där
lyser det, som av tusentals små pärlor. Sorgen
ilar dit, och när hon kommer åter, för hon med sig
något som i Lisas
tycke liknar en
krans av örter, på
vilka klara tårar
dallra. »Detta är
tålamodets ört»,
säger älvan i det
hon trycker
kransen på det
ljus-lockiga huvudet.
Så susar det,
som av en fjärran
stormil.
Sagoslottet blir allt
dunklare och snart resa
sig där det har
stått, stora,
mörka träd.
Lisa gnuggade
sig, i ögonen, och
for yrvaken upp.
Vad? Hade hon
sovit? Hon såg
sig omkring. Solen
höll just på att
gå ned, och
över-allt lågo dagg-
Æ Idroppar och lyste.
® Älvor och tom-
tar voro borta, och försvunnet var det härliga
sagoslottet. — Lisa sprang raskt genom skogen
och så skyndade hon in i den röda stugan. Pion
var så glad. Tänk, hon hade ju talat med både
älvor och tomtar I Och så skulle hon berätta för
mamma, att den vackraste .blomma, som fanns,
det var säkert — tålamodets ört.
B. B.
&&&&&&&&&&&&&&&&&
Solstrålens julnummer
utkommer omkring den 10 december•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
