Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prägla föremålen i mitt minne, för att lättare
återfinna porten, som tillslöts bakom mig så, att
det var mig omöjligt att urskilja den igen. Jag
märkte då, hur platsen såg ut. Över en hög
mur sträckte urgamla valnötsträd sina grenar
och betäckte delvis gesimsen, varmed muren
slutade. Grenarna räckte ned till en stentavla, vars
snidade infattning jag väl känner igen, men vars
inskrift jag ej kunde läsa. Den vilade på ramen
kring en nisch, och i den sprang en vattenstråle
fram, som banade sig väg ner längs muren och
försvann i jorden. Nischen, stentavlan,
valnötsträdet, allt stod i rak linje över vartannat; jag
skulle kunna måla det, som jag såg det.
Nu låter det lätt tänka sig, hur jag tillbrakte
denna afton och mången god dag senare, och
hur ofta jag upprepade denna skildring för mig
själv och likväl knappt trodde på den. Så snart
det var mig möjligt gick jag till den »dåliga
muren» och försökte återfinna porten. Men allt
hade till min stora förvåning förändrats.
Valnötsträden sträckte väl över muren, men de stodo
ej omedelbart upptill varandra. En tavla var
också inmurad, men långt till höger om trädet,
saknade sniderier och bar en lättläst inskription.
En nisch med ett källsprång finnes nog också,
men ej alls lik den jag såg och för övrigt anbragt
långt till vänster om valnötsträdet.
Jag tröstar mig dock med en sak och det är,
alt det synes mig, som befunne sig de tre
föremålen i riktning mot varandra, och skulle det
en gång hända, att nischen och tavlan och
valnötsträdet utpeka för mig var porten är, skall
jag nog återupptaga mitt äventyr — och om
jag kan, skolen I nog få höra om det också.
, Hans Nielsen.
Den kloka Greta.
Översättning av E. B.
et var en gång en köksa,
som hette Greta. Hon hade
skor med röda -klackar, och
då hon var ute och gick med
dessa, vände och vred hon
på sig och var helt glad till
sinnes och tänkte: »Du ser
verkligen riktigt bra ut,
Greta I» Och då hon kom
hem, drack hon ett glas
vin. Och då vin ger aptit började hon äta
av det bästa hon kokte så länge tills hon var
fullkomligt mätt. Då sade hon : »Köksan måste
veta, hur maten smakar».
Nu hände det en dag, att herrn sade till
henne: »Greta, i kväll kommer en gäst hit.
Stek två hönor till oss, men de ska’ vara
riktigt bra I»
»Det ska’ jag gärna göra», sade Greta.
Hon slaktade nu hönorna, plockade, skållade
dem och satte dem på ett spett för att bryna
dem. Det började lida mot kiräll, och Greta, tog
fram hönorna och lade dem i en gryta för att
steka dem.
Hönorna började bli bruna och genomstekta,
men gästen syntes ännu inte till. »Kommer inte
gästen snart, så måste jag taga steken bort från
spisen. Men det är både synd och skam att de
inte bli uppätna, då de äro som bästl» sade
Greta. »Jag går själv och hämtar honom,» sade
herrn och gick ut.
Då herrn hade gått lade Greta spettet åt sidan
och sade: »att stå så länge vid spisen blir man
både varm och svettig av. Vem vet, när de
.behaga komma? Jag springer ner och tar mig en
klunk viD.» Hon sprang ner i källaren, tog ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
