Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krus och drack och sade: »Clud välsigne dig
Greta!» »Vinet smakar gott», sade hon vidare
och tog sig ännu en klunk. Då hon kom upp,
satte hon åter grytan över elden, strök rikligt
med smör på steken och vände den om med
spettet.
Steken luktade emellertid god, och Greta
tänkte: »Kanske det felar den något, jag måste
smaka». Hon tog med fingrarna på dem och
stoppade dessa sedan i munnen och sade: »Ah,
vad de äro goda. Det är verkligen orätt, att de
inte bli ätna genast.» Hon sprang bort till
fönstret för att se, om inte herrn och gästen
syntes. Men hon kunde inte se dem. Hon gick
tillbaka och ställde sig fram för spisen, igen men
tyckte sig förmärka os och sade: »Den ene
vingen svess ju, det är bäst, att jag äter upp den
med detsamma.»
Hon skar nu bort den ene vingen och åtupp
den. Då detta var gjort, tänkte hon: »Den andre
måste också bort, eljest märker herrn att
någonting felar.»
När de två vingarna voro uppätna, gick hon
åter bort till
fönstret för att se,
om inte herrn
syntes ännu.
Men hon
kunde alltjämt inte
se honom. »Vem
vet», tänkte
hon, »de
komma troligtvis
inte, utan hava
tagit in
någon-sta’ns.» Dåsade
hon:
»Hej Greta»,
tog sig en
ordentlig klunk till
och åt upp den
ena I
Som sagt, så
gjort.
När hönan var uppäten, och herrn ännu inte
kommit, sade hon: »Där den ena hönanär, bör den andra
också vara; jag tror, tager jag mig ännu en klunk
vin, skulle det inte skada». Åter sprang
honnerikäl-laren, tog sig en klunk och åt upp den andra också.
Då hon som bäst höll på med att äta, kom
herrn och ropade: »Skynda dig Greta, gästen
kommer om en.liten stund!»
»Jo, jag ska’ strax göra vid dem», svarade
Greta.
, Herm såg nu efter, om bordet var dukat samt
tog brödkniven, med vilken han skulle
sönderskära hönorna, och började slipa den på ett
trappsteg.
Under tiden kom gästen. Greta gick att öppna,
och då hon såg, att det var gästen, sade hon:
»Tyst! Tyst! Försvinn härifrån det fortaste ni
kan, ty får herrn se er, är ni olycklig. Han har
visserligen inbjudit er till kvällsvard, men han
har ingenting annat i sinnet än att skära av era
båda öron. Hör ni, så han slipar kniven!»
Gästen hörde slipandet och skyndade, så fort han
kunde ner för trapporna,
Greta sprang nu in till herrn och ropade:
»Det var verkligen- en mycket egendomlig
gäst, ni bjudit hit!»
»Vad menar du», frågade herrn.
»Jo», sade Greta, »han-tog båda hönorna
ifrån mig, då jag
skulle lägga
dem på fätet
och har nu
sprungit sin väg
med dem.» »Det
var eft lustigt
sätt», sade herm,
»han kunde
åtminstone nöjt
sig med den
ena.» Han
ropade på honom, att
han skulle
stanna, men gästen
låtsade sig icke
höra det. Då
sprang han efter
honom med
kniven i handen
och ropade:
»Blott den ena! Blott den enal» Han menade
att gästen skulle lämna ifrån sig den ena hönan
och icke taga båda två. Gästen trodde
emellertid, att det var frågan om hans öron och sprang,
som om hin vore i hälarna på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
