Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med ett stört stekt får i handen till kvällsmat.
Den lille skräddaren satte sig och tänkte: »Jo,
det här är en syn värd att komma uti världen.»
Jätten tog nu och visade honom en säng,
vari han skulle få ligga över natten. Men
sängen var för stor till honom. Han kröp därför
upp igen och. smygande sig bort till ett hörn,
kröp han till kojs där och föll i sömn.
Vid midnatt steg jätten, som trodde att hans
gäst sov, upp och tog en tung järnstång och slog
därmed i skräddarens säng, e& att denna gick
sönder.
»Ah», tänkte han, »jag har nog dödat den
lille gräshoppan nu, och är kvitt hans sluga knep.»
Men pästa morgon då jättarna .gått ut i
skogen och inte mer tänkte på skräddaren, gick
han bort till dem så modig som någonsin, och
frisk och glad som en fågel.
Jättarna blevo så rädda vid åsynen av honom,
som de trodde sig ha dödat, och nu stod där
framför dem lika frisk som vanligt, och då de
kommo i håg att han kunde döda sju i ett slag,
väntade de ingenting annat än, att han skulle
döda dem alla. Därför togo de till benen och
sprungo sin väg och voro snart ur synhåll.
Sedan reste den lille mannen vidare, tills han,
efter en lång tid, kom till ingången till en
konungs palats. Då han kände sig trött, lade han
sig ned i gräset och föll snart i en djup
slummer.
Medah Tiäh låg där, läste* dö förbigående på
hans bälte : »Sju i ett! slag». »Ah», utropade en,
»jag undrar, vad en sådan krigare kan önska
här1 mitt under freden. Han måste vara en stor
hjälte.»
Så gingo de och berättade det för konungen
och antydde, att i händelse krig skulle utbryta,
vore det en stor fördel att försäkra sig om en
så skicklig man, till vilket pris som helst.
Konungen lyssnade till detta råd och sände
en av sina hovmän att tillsäga den lille
mannen, så snart han vaknade, att konungen önskade
upptaga honom i sin tjänst.
Hovmannen ’ gick nu dit, där den lille
mannen låg, och stannade där, tills han vaknade,
och överJäödnade då budskapet ät honom.
»Ah», utropade den lille manneh, »äet är
därför, jag kommit hit. Man vill: upptaga mig i
konungens tjänst.»
Sedan blev han mottagen i slöttet med stor
ärä och en präktig våning ställdes till hans
förfogande.* ’
Méh offiberarnä vid hovet voro avundsjuka
på, deh lille skräddaren och önskade honom 1,000
mila bort.’ »Vad ska’ det bli av oss», sade den
enfe .till den andre, »om vi skulle komma i
slagsmål med honom, då han kan döda »sju
i ett slag» blir inte en av oss vid liv.»
Därför gingo de upp till konungen, sedan de
satt ihop en skrivelse, vari de hade nedlagt sina
ämbeten, och sade, alt de kunde inte umgås
med en, som kunde döda sju i ett slag.
Konungen vredgades vid tanken på att förlora
alla sina gamla beprövade tjänare för en
främlings skull, och önskade att han aldrig hade
sett skräddaren.
Men hur han skulle bli av med honom, visste
kungen inte, ty skräddaren kunde kanske döda
dem alla och sedan sätta sig själv på tronen.
Kungen tänkte länge och allvarligt härpå och
slutligen fick han en idé. Han sände bud efter
skräddaren,’ och sade, att efter som han var en
så stor hjälte, ville han pröva honom.
»I skogen, icke långt härifrån, bor två jättar»,
sade han, »som gjort sig skyldiga till én så’n
mängd röverier, mord och annat våld, att ingen
vågar närma sig det ställe, där de bo, av
fruktan för att mista livet. Nå, om du kan besegra
och döda dessa förskräckliga jättar, skall jag
giva dig min <nda dotter till gemål och halva
kungariket i hemgift, och om du vill försöka
detta, giver jag dig 100 krigare som följeslagare,
för att hjälpa dig på alla sätt och vis.»
»Gott», tänkte skräddaren, »det är en
belöning, som är värd ett försök, i synnerhet för en
sådan karl, som jag. Ett sådant anbud får man
inte varje dag.»
Därför svarade han kungen: »Ja, ers majestät,
jag skall övervinna jättarne, men de 100
soldaterna komma inte att bli till någon nytta för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
