Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig. Jag som dödat sju i ett slag är inte rädd
för två simpla jättar.»
Skräddaren begav sig nu åstad följd av
soldaterna; men då de kommo till skogsbrynet,
tillsade han dem att stanna där, till dess han
kom tillbaka, ty han ville helst gå ensam in
och angripa jättarne.
Därpå skyndade han in i skogen och såg sig
försiktigt omkring. Efter en stund såg han två
jättar ligga och sova under ett träd. De snarkade
så högt, att grenarna ovanför skakade.
Den lille skräddaren tog tiden i akt; sprang
skyndsamt och fyllde sina fickor med stenar;
varpå han klättrade upp i trädet och, i det han
gled ut på den gren, under vilken de sovande
lågo, kastade han den ena stenen efter den
andra ned på den ene jättens bröst. Det dröjde
länge, innan detta störde honom, men slutligen
vaknade han och stötte då ganska hårt till sin
kamrat och utropade: »Vad menår du med att
ligga och stöta till mej på det här sättet?» —
»Du måtte drömma», sade den andra. »Jag har
ju inte ens rört vid dig.» Och strax därpå
insomnade de åter.
Då kastade den lille skräddaren en stor sten
ned på den andre jätten, vilken vaknade och
skrek: »Ligger du nu och slår mej; vad inenar
du med det?»
»Jag har aldrig slagit dig», röt denne.
J^Nu voro de så förargade över att bli störda,
att de grälade tills de blevo trötta och lade sig
se’n ned och somnade igen.
Så snart deras ögon voro slutna, började den
lille skräddaren sin lek på nytt. Han valde nu
de största stenar, han kunde finna och kastade
dem med all sin styrka på den första jättens
bröst. »Detta är i sanning för mycket», skrek
han, och slog därmed sin kamrat så våldsamt
emot trädet, att detta började skaka. Den andre
gav svar på tal och en formlig strid följde. Så
ursinnigt kämpade de, att de uppryckte stora
träd 5-unt omkring och använde dessa som vapen;
jorden skakade under deras fötter, som hade det
varit en jordbävning. Striden slutade inte förrän
de båda två lågo döda på marken. Då sprang
den lille skräddaren ned från trädet och ropade:
»Det var tur för mig, att de inte ryckte upp
det trädet, vari jag satt, ty då hade det inte
varit mycket kvar av mej. Nu är det i alla
fall, som det bör vara.» Därpå drog han sitt
svärd och stötte det några gånger i jättarnas
bröst, gick ut ur skogen och hän till soldaterna,
som väntade på honom.
»Det är gjort», sade han, »ja, nu har jag
dödat båda två. Det var inte så lätt, ty under
kampen för sina liv ryckte de upp träd och
använde dem som vapen; men allt detta var
lönlöst mot mig, som dödat sju i ett plag.»
»Och ni är inte sårad?» frågade en av
soldaterna.
»Nej, inte ens ett hår på mitt huvud är krökt.»
Soldaterna ville inte tro honom, förrän han
fört dem in i skogen, där de funno jättarna
ligga döda i sitt blod, och träden, som de under
striden ryckt upp, ligga runt omkring.
Den lille skräddaren återvände nu till hovet
och fordrade den utlovade belöningen.; men
kungen var ledsen över, att han lovat något, och
hela hans strävan gick ut på, att på något sätt
bli kvitt den lille hjälten, ty betala honom
något ville han inte.
»Innan jag kan ge dig min dotter och halva
kungariket», sade kungen, »måste du utföra
ännu en hjältebragd. Det finns i mina skogar
en fruktansvärd enhörning, som sprider fruktan
överallt, varhelst den visar sig. Denne måste du
också döda.»
»En enhörning blir en småsak mot två jättar»,
svarade skräddaren. »Sju i ett slag, det är min
princip.»
Därpå begav han sig ånyo till skogen och tog
med sig ett rep och en yxa. Han tillsade även
denna gång soldaterna, som åtföljde honom, att
stanna utanför.
Han behövde inte vänta länge. Enhörningen
visade sig efter en liten stund, och så snart han
fick se skräddaren, rusade han emot honom för
att fastnagla honom vid marken.
»Tag det så lugnt», sade skräddaren, »sd lätt
går det inte.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
