Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan slod han stilla och väntade att djuret
skulle komma närmare, och då han såg, att det
beredde sig till det avgörande språnget, sprang han
vigt bakom en stam, mot vilken enhörningen
sprang av alla krafter och stötte hornet så långt
in i stammen, att han inte kunde komma loss,
och måste stå där som fånge.
»Nu har jag fångat honom», sade den lille
djärve skräddaren, och gick bort och band repet
om halsen på enhörningen, samt högg hornet
löst från trädet, och ledde sedan djuret inför
konungen.
Men inte ens nu ville konungen uppfylla den
lovade belöningen, utan bad honom att utföra
ännu ett kraftprov. j
Han sade, att innan giftermålet med hans j
dotter försiggick, måste han döda ett stort vild-;
svin, som ställde till mycken förtret i skogen.
Kungens egna jägare skulle han få med sig,
för att de skulle hjälpa honom.
»Mycket gärna», svarade skräddaren, »det blir
en barnlek för mig.» Och så begav han sig
omedelbart till skogen, men lämnade jägarna, till
deras stora glädje, utanför, ty de hade inte alls
lust att deltaga i skräddarens djärva företag.
Så snart vildsvinet fått syn på skräddaren,
rusade det på honom med blottade betar och
fradgande mun. Men vår skräddare var duktig
fotlöpare; han sprang in i ett litet hus, som
stod i närheten och hoppade ut genom fönstret
på andra sidan.
Vildsvinet var tätt efter honom. Just som
skräddaren hoppade ut genom fönstret, kom
vildsvinet in i huset. Skräddaren var inte sen
av sig, han sprang runt huset tillbaka till
dörren och stängde denna. Vildsvinet var nu
fångat. Det kunde inte hoppa ut genom fönstet, ty
däTtill var det alltför klumpigt.
Den lille skräddaren kallade på jägarna och
visade sin fångst för dem.
Även för kungen visade han vildsvinet.
Kungen var nu tvungen, om han ville eller inte,
att hålla sitt löfte, nämligen att giva hjälten,
ekräddaren, sin dotter och halva sitt kungarike.
Hade kungen visst, att det vår en skräddare
som stod framför honom, i stället för den hjälte,
som han trodde honom vara, hade han säkert
grämt sig till döds.
Så firades brölloppet med pomp och ståt; och
skräddaren hade således blivit konung. Någon
tid därefter hörde den unga drottningen sin
gemål tala i sömne och säga: »Arbeta på, junker,
och gör den där västen färdig och sy samman
de där byxorna eller så ska’ alnen vissla kring
öronen på dig.»
Detta prat upprepades många gånger, och
drottningen slöt därav, att hennes gemål var av
låg hörd.
Hon omtalade sina bekymmer för sin far och
bad honom driva bort hennes gemål, som bara
var en simpel skräddare. Kungen tröstade henne
och sade: »Låt sängkammardörren vara öppen i
kväll, och så snart som din gemål fallit i sömn,
skola mina tjänare komma in och binda honom
till händer och fötter, varpå han skall föras
bort till ett avlägset land.»
Den unga drottningen blev överlycklig över.
denna plan. Men kungens stallmästare, som
åhört planen, tyckte synd om skräddaren, och
gick till honom och berättade alltsamman för
honom. »Det skall jag ställa om», sade den
lille skräddaren, »det kommer att vara något för
dörren, som de inte vänta.»
Natten kom, och så snart drottningen trodde
att hennes gemål sov, steg hon sakta upp ur
sängen och öppnade dörren. Skräddaren, som
endast låtsat sig sova, ropade med hög röst:
»Raska på, junker, och gör den där västen
färdig och sy i hop de här byxorna eller så skall
alnen vissla om öronen på dig. Jag har dödat
sju med ett slag, dödat två jättar, jagat en
enhörning och fångat ett vildsvin, och skulle jag
då vara rädd för dem, som stå utanför min
sängkammardörr?»
Så snart de sammansvurne hörde detta blevo
de mycket förskräckta och flydde, som om hin
vore i hälarna på dem.
Efter detta lät ingen i hela kungariket förmå
sig att ta parti emot honom, och därför förblev
skräddaren kung ända till sina döddagar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
