Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—■ »Det här är för bycke för bej», sade
elefantungen. »
Då gled den tvåfärgade pyton-klippormen ner
från stranden, Blog sig själv i en dubbel knut
om elefantungens bakben och sade: »Dumdristige
och oerfarue vandrare, nu gäller det att arbeta
under högtryck. Gör ni inte det, så har jag
liksom för mig, att den där självframdrivande
örlogsmannen men det pansarklädda överdäcket»
— kan du tänka dig, att det var krokodilen,
han menade! — »kommer att totalt förstöra din
framtid».
Den tvåfärgade pyton-klippormen har nu en
gång den. vanan att uttrycka sig så där.
Och så drog han, och elefantungen drog, och
krokodilen drog. Men elefantungen och den
tvåfärgade pyton-klippormen drogo värst. Och till
sist släppte krokodilen elefantungens nos med
ett plumsande, som hördes i hela
Limpopoflo-den, så lång den var.
Då satte den lilla elefanten en ordentlig rova,
men innan dess passade han på att säga
»tack-så-mycke» till den tvåfärgade pyton-klippormen.
Sen började han pyssla om sin stackars uttänjda
nos, virade in den i svala bananblad och stack
ner den i den stora, grågröna, flottiga floden
Limpopo för att kyla av den.
»Varför gör du så där?» frågade den
tvåfärgade pyton-klippormen.
»Ursäkta», sade elefantungen, »men min nos
har mist sin fason, och jag väntar på att den
ska krympa ihop igen.»
»Då får du allt vänta länge», sade den
tvåfärgade pyton-klippormen. »Det finns folk, som
inte inser sitt eget bästa.»
Elefantungen satt där i tre dagar och väntade
på att hans nos skulle krympa ihop. Men den
ville inte bli kortare, och till på köpet började
han själv bli vindögd av ,gtt ideligen skela på
den. Du, min vän, begriper nog, eller hur, att
krokodilen genom att dra så förtvivlat hårt i
den, hade förvandlat den till en sådan där
riktig snabel, som alla elefanter nu för tiden äro
försedda med.
Mot slutet av den tredje dagen kom en fluga
och stack honom på bogen, och innan han
riktigt visste, vad han gjorde, lyfte han upp snabeln
och slog ihjäl flugan med den.
»Fördelen nummer ett!» sade den tvåfärgade
pyton-klippormen. »Det där kunde du inte ha
gjort med ett vanligt futtigt tryne. Försök nu
att äta litet.»
Innan han hunnit tänka på vad han gjorde,
hade den lille elefanten sträckt ut sin snabel
och ryckt av en stor knippa gräs, slagit av
jorden mot frambenen och stoppat hela knippan i
munnen.
»Fördelen nummer två!» sade den tvåfärgade
pyton-klippormen. »Det kunde du inte ha gjort
med ditt vanliga tryne. Men tycker du inte, att
solen bränner otäckt bett här?»
»Jo, det tycker jag visst», sade elefantungen,
och innan han fått klart för sig, vad det var
han gjorde, hade han slevat upp en storklump
gyttja ur den stora, grågröna, flottiga
Limpopo-flodens strandbädd och placerat den på sitt
huvud, där den låg som en sval, skön, slaskig
dykalott, från vilken vattnet dröp ner bakom
öronen på honom.
»Fördelen nummer tre», sade den tvåfärgade
pyton-klippormen. »Det där kunde du minsann
inte ha gjort med din gamla trubbiga nos. Nåå,
vad skulle du nu tycka om att få smäll igen?»
»Ursäkta», sade elefantungen, »men det skulle
jag inte alls tycka om.»
»Nå, då ska jag tala om för dig», sade den
tvåfärgade pyton-klippormen, »att den här nya
nosen ar särdeles lämplig att smälla till folk
med.»
»Tack ska ni ha», sade elefantungen. »Det
ska jag komma ihåg. Nu tror jag, jag går hem
till mina kära släktingar och vänner och
försöker. »
Och så gick den lille elefanten hem^tvärs
igenom Afrika. Han var så glad, så han*
hoppade och dansade och viftade och svängde med
snabeln. När han ville äta frukt, plockade han
frukten från träden i stället för att stå och
vänta tills den föll ner, som han förr fick göra.
När han ville äta gräs, ryckte han själv av det,
där det växte på marken, i stället för att som
förr lägga sig på knä och beta. När flugor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
