Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
härligt, Där är ju redan SpitalbyD, och vi hava
endast farit en kvart! Du, då. häva vi inte åkt
läDge nog för våra pengar!, Jag tror, vi förbli
sittande.
Det tybkte jag om. Jag tittade ut genom
fönstret på den förbiflygande trakten, men kunde inte
bli klok på den. Och min gudfar ropade: —
Nä, vad tycker du pojke, mänskorna äro i alla
fall bra kloka. Därhemma komma de,alt göra
stora ögon. Hade jag haft mer pengar, så tror
jag, att jag skulle låta köra mig upp på vårt berg.
— Miirzzuschlag! * ropade konduktören. Vag
nen stannade. Vi stego darrande ut genom dörren.
Biljettören tog biljetten, som vi hade fått, då
vi stego på, ifrån oss, och spärrade vägen för oss.
— Hör, nu! ropade han, dessa biljetter gälla
blott till Spital. Ni ha att betala tillägg och
det dubbla för två personer. Det blir 1 ’/a krona
och 61
Jag tittade på min gudfar, och han på mig.
— Pojke, sade han slutligen, har du pengar på
dig?
— Jag har inte några pengar, snyftade jag.
— Jag har inte heller fler, mumlade Jochem.
Vi fördes in på kontoret, och där måste vi vända
ut och in på våra fickor. De funno då: en
blå näsduk, en bit hårt bröd, en dålig
tobaks-pipa, lite flinta och fnöske. och slutligen
läderbörsen, i vilken låg en messingskreuzer, vilken
min gudfar alltid bar på sig i den fasta tron,
att så länge han hade denna i fickan, så läoge
räckte hans pengar. Och ända till i dag hade
den bibehållits, — — — men, nu hade den
förlorat all sin kraft.
Vi fingo stoppa på oss vårt pick och pack
men måste stanna på stationen flere timmar och
utstå måDga förhör.
Då det började kvällas, blevo vi äntligen
lös-släppta, och måste vandra hemåt över berg och
dal i den mörka natten.
Men då vi hade sluppit ut från
järnvägsstationen, sade min gudfar; — Vid ångvagnarna,
— där har djävulen i alla fall sitt finger med.
PicJs-wick.
Stockholmsbrev.
’ År 1908 inträdde med ett gnistrande vinterväder.
Snön låg bländande vit och gnistrade i solskenet mellan
den oformliga massan av stenjättar, som utgöras av
huvudstadens boningshus. Telefon och spårvägsled-
* Namnet på en Btntion.
ningarna dignade ay rimfrost, de gnistrade som
radbanden av tusende glaspärlor. Storstadens annars dystra
och gråa intryck får med ens en glad, strålande vacker
glans. Det är som en ny värld man kommit i.
Människorna se också gladare, vackrare och friskare ut än
vanligt.
Under sådana yttre intryck var det som sagostunderna
den 6—7 jan. avböllo sina tvänne julfester.
, Den stora A-sal en var långt före den utsatta tiden
fylld, med eh skrattande och stojande barnaskara, vilka
läto glädjen fritt spela ut i ystra ringdanser, klingande
sång och jublande skratt.
Den stora julgranen, som var placerad mitt i salen,
bidrog betydligt, med sina av brinnande ljus smyckade
grenar, att göra stämningen högtidlig. Längst fram i
salen, vid sidan om scenen, satt festprogrammet, rikt
smyckat med vackert målade figurer och dansande
barn.
Sedan musiken spelat några stycken, framträdde
konjmitténs ordf., som med några vackra ord, vilka även
riktades till barnens föräldrar, klargjorde sagostundernas
uppgift och betydelse samt hälsade de närvarande
välkomna, varefter UDgdomsmarschen och Du gamla
du friska från en sjuhundra barnmunnar fyllde salen
med sina vackra toner.
Härefter började festen med ordnade sånglekar, sång
och musik.
Å 4:de o. 5:te sid. ser du bilder från den vällyckade feBtens
glansnummer. Bilden n:r 1 visar sagostundsbarnens
egen sångkör, vilken med sina pigga sånger och säkra
utförande bidrog särdeles mycket att göra festen så god
som möjligt.
Den stiliga och fina tablå som spelades är skriven
av Zakarias Topelius och heter Storm och Solsken.
Den spelades av en fröken Uhlrick. Dess innehåll är
en strid mellan solskenet och stormen för att kunna förmå
en gammal gumma att avtaga sm päls. Bdd n:r 2 visar
just det tillfälle, då, sedan Harald Storm förgäves med
våld försökt få av gumman pälsen, Solskenet med
vänliga ord tyckes göra gumman benägen a.tt avtaga pälsen.
Harald Storm knyter då handen mot gumman, och
utropar: Tro henne inte, gumma, hon vill bara narra pälsen
av erl Med sina varma blickar lyckades Solskenet dock
att så uppvärma gumman att hon frivilligt avtog sin
päls.
Solskenet hade segrat, och Harald Storm utbrister
förvånad: Finns det då något som är starkare än styrkan.
Ja, svarade Solskenet, godheten.
Härefter vidtog ånyo sång och lekar, varefter till
barnen utdelades påsar med godsaker. Festen avslutades
med att barnen sjöngo Vårt land, Gånglåt och
Ungdoms-marscheh.
Nu var det tid att gå hem, glada och nöjda sprungo
barnen nedför trapporna för att hemta sina kläder
och komma hem till sina föräldrar, för att tala om allt
det vackra de hört och Sett.
De i allo lyckade julfesterna voro båda dagarna
tillsammans besökte av 1,200 barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
