Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Matts, den lille kaptenen.
Under den gamla goda tiden fanns i en av
Englands stora handelsstäder en sjökapten, vars
hustru dog en gång, då han var ute på långfärd,
och lämnade efter sig en liten pojke, som hette
Matts.
Kaptenen var mycket fästad vid sin son och
gjorde allt för att giva honom en god
uppfostran ; han satte honom i skola och inackorderade
honom hos en av stadens finaste familjer. Men
lille Matts var aldrig riktigt glad, utom då hans
far var hemma, och en dag sade han till
kaptenen: »Varför kan inte jag få följa med dig
på Bjön?» — »I sanning», svarade fadern, »du
kan lika väl bliva sjöman som läskarl och jag
äger själv ett stort fartyg, som jag vill lämna
dig i arv då jag en gång dör.» Så var den saken
avgjord, och Matts fick följa med på långtur.
Han var en duktig pojke, som snart lärde sig
allt, som hörde till sjömansyrket, men han var
desslikes en snäll människa, som alltid var
vänlig och hjälpsam mot besättningen, och på så sätt
blev han snart alla de gamla sjömännens
gunstling på sin faders stora skepp.
Då han seglat i fyra år med gamle kaptenen,
dog fadern, då skeppet en gång var borta i
främmande länder. Matts var då endast femton
år gammal, men som han var en duktig sjöman
tog han straxt kommandot på fartyget och de
gamle sjömännen ställde sig gärna under hans
befäl. — »Vår lille kapten skall ha god lycka
med sigl» sade de.
Straxt i början såg det emellertid mörkt ut
för »lille kaptenen». Det blev stilltje under en
hel månad, och dricksvattnet började taga slut.
Då fick man på långt avstånd syn på en ö, och
Matts lät sätta ut en av räddningsbåtarna och
rodde med några man till det okända landet för
att hämta färskt vatten.
Då de kommo fram fingo de på en klippa
syn på en underlig jätte, som hade hela kroppen
beklädd med tång. »Vem är du?» sporde Matts.
»Jag är Rochman», sade jätten, »och du är den
första människa, som någonsin kommit till mitt
land; får jag.följa med dig på ditt skepp?»
»Ja, det beror på det», sade Matts, »om du
kan göra någon nytta, får du gärna följa med.»
— »Ja det skolen I få se, då jag kommer
ombord», svarade Rochman och så fick han följa
med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
