Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så fort jätten var kommen ombord, blåste det
upp en gynnsam vind, och Matts blev nöjd med
sin nye besättningskarl. »Vill du ha någonting
att äta eller dricka?» sade han till honom.
»Nej, jag kan leva utan mat och dryck»,
sade jätten, »vad lön jag vill ha, skall jag
begära då resan är slut.»
Då de seglat några dagar mot norr, fingo de
syn på en annan okänd ö.
»Jag förmodar Ni ej har Dågot emot att bli
rik», sade Rochman. »Den ö, I se’n därborta, är
Pärlön; kasta ut hela lasten i havet, gå i land
och fyll skeppet med äkta pärlor.» Matts kasta.de
ankar utanför ön och begav sig i land med sitt
folk och hade snart halva skeppet fyllt med
äkta pärlor. Då syntes plötsligt en oräknelig
skara av små dvärgar, som sköto med små vassa
pilar mot sjöfolket. Men Rochman låg på däck
och’ vakade över besättningen och blåste Bå häf-
tigt mot pilarna, att de flögo tillbaka mot
dvär-jarna och hela skaran fick fly inåt ön.
. »Nu segla vi hem I» sade Matts.
»Nej, nu skolen I få se en annan ö», sade
Rochman. Först ville ej sjömännen gå in härpå,
ty alla längtade att komma hem, men Rochman
hade en annan mening och vägrade att låta
vinden blåsa, om de ej ville segla till dsn
underbara ön, och så fick Matts giva efter för
hans önskan. <
De seglade nu under fyra veckors tid mot
norr och kommo slutligen till en ö, som ej såg
vidare besynnerlig ut, men uppe i luften
ovanför densamma seglade ett skimrande, slott på
ett moln, fastkedjad vid ön med fyra långa
kedjor av guld, och på slottets vallar sutto fyra
väldiga, vita örnar på vakt..
»Där uppe håller örnkonungen havets
prinsessa fängslad, och du måste nu hjälpa mig att
befria henne I» sade Rochman till Matts, »ty jag
älskar henne och vill hava henne till drottning.»
Matts styrde nu in i hamnen och kastade
ankar. Men knappt hade ankaret blivit stjälpt i
sjön förrän det slungades med våldsam kraft
upp i höjd med stormastens topp och en röst
ur djupet sade: »Om du ännu en gång kastar
något på min rygg, skall jag döda både dig och
hela din besättning I» I samma ögonblick
simmade en sjöjungfru upp på ytan. Då hon fick
syn på Matts sade hon : »En annan gång då du
kastar ankar, skall du först fråga, om det
finnes någon sjöjungfru, du kan skada med ditt
järnskräp, annars kan det gå dig illa».
»Kära sjöjungfru», ; svarade Matts, »det var
helt och hållet ett misstag.» »Misstag eller slarv,
så skall jag förlåta dig», sade sjöjungfrun, »men
vad vill du här?» — »Jag vill befria havets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
