Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prinsessa», svarade kaptenen. — »Det var en
annan sak», genmälde sjöjungfrun, »då skall
jag hjälpa dig så gott jag kan», och med
detsamma dök hon och kom upp med en hel
rid-darerustning förfärdigad av fiskfjäll. Matts tog
denna på sig och började vigt att klättra upp
för en av de tjocka guldkedjorna. Så fort örnarna
fingo syn på honom, började de att flyga runt
omkring honom och försökte hacka honom, men
de endast hackade sina näbbar slöa mot den
hårda rustningen. Då Matts fått fotfäste på
molnet, som på översidan var fast som marken,
drog han sitt svärd och avlägsnade örnarnas
huvuden. Han begav sig nu till slottsporten,
men denna var låst. Matts var emellertid en
duktig klättrare och äntrade snart över muren och
kom så in i slottet, varest han fann prinsessan
i en stor sah
»Vad vill du mig, Rochman», utropade hon
harmsen, »jag har ju en gång sagt dig, att jag lika
lite vill gifta mig med dig som med örnkonun- :
geni» — »Jag är ej Rochman» svarade Matts
och tog av hjälmen, och då prinsessan fick se
den vackre lille kaptenen, blev hon mycket glad
och hälsade honom, som sin befriare.
»Nere på mitt skepp sitter emellertid
Rochman och väntar dig», svarade Matts. — »Åh, ,
honom skola vi nog bli av med», sade
prinsessan, »låt bara mig råda», och så började de båda ;
klättra ned för guldkedjan.
Då de kommo ombord, låtsade prinsessan, att
hon blev mycket glad över att se Rochman,
men sade till honom: »Om du ej vill att vi alla
skola komma i örnkonungens våld, så blås, att ’
skeppet må gå fortast möjligt till människornas
länder, ty där har ej örnkonungen någön makt».
Det fanns ,då ingenting annat för Rochman att
göra än att lyda, ty han fruktade örnkungen,
och så ställde han så till att skeppet, gick för
fulla segel mot Matts hemstad. Då prinsessan
såg stadens torn sticka upp vid horisonten, föll
hon Matts om halsen och kysste honom.
Rochman förstod nu, att prinsessan älskade den unge
kaptenen och ej honom, och sade: »Vad jag
anade, har skett, men veten I ock vad det
betyder att ta Rochman ombord?» — »Förvisso»,
sade prinsessan, »dét betyder, att en människa
på skeppet tillhör honom, men ej vilken. Vi
skola därföre kasta lott. På fartyget finnes 47
människor, och jag har här 47 papperslappar i
en korg, 46 äro vita och en röd; var och en
tager, sin lapp, den som får den röde tillhör
RochmanI» Så drogo de lott och den, som fick
den röde var just Rochman själv. Han kunde
då ingenting invända, utan fick nöja sig med
utgången och hoppade i havet och, simmade
hem till sin ö. Matts uppnådde lyckligt sin
fä-dernesstad, varest han firade sitt bröllop med
prinsessan. Hela besättningen var med, och då
efterrätten serverades bestod denna helt enkelt
av en stor vetebulle pr man. Men inne i
véte-bullen lågo de värdefullaste pärlor och
diamanter, »I varje bulle», sadeJMatts, »ligger en
fyratio-femteder av vinsten frånPårlön, och var och en
av besättningen får sin del, ty vi ha alla,
kapten som manskap, lidit denna långa resas
besvärligheter, och då mödorna varit de samma bör
och vinsten vara densamma.»
— P. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
