Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När skörden hos Peter Frank var slut och!
folket skulle gå till sina gårdar och hem, gick
dottern inför sin far och bad att få följ a honom
hon fått kär. Då gick ett moln över Peter Franks
panna, ty delta hade han visserligen icke
beräknat. Men han lät henne gå, ty han hade en gång
sagt, att hon passade honom.
Fredrik Ström.
Hans storskrytare.
(Sutermeister.)
En konung hade en ung page, som man
kallade Hans storskrytare, emedan han alltid lovade
mycket och höll så litet.
Men det levde även vid hovet en skämtare,
som ville förbättra Hans skorskrytare. Det
tillgick på följande sätt:
En dag ville konungen gärna ha stekt fågel
och sade till Hans: — Hans gå ut i skogen och
skjut tio fåglar till mej.
Hans sade: — Inte blott tio utan hundra
fåg-lat vill jag skjuta åt Er.
— Gott, sade kungen, är du så god skytt, få
skjut hundra stycken åt mej; du skall få en
thaier för varje. ’
Den gamle skämtaren hörde detta och gick
före Hans ut i skogen. Han sökte upp den
plats, där de flesta fåglarna funnos, och ropade
till dem:
— Små fåglar, flyg bort. Hans storskrytare
kommer till denna ort, för att skjuta hundra
fåglar. .
Då Hans kom ut i skogen, kunde kan inte se
en enda fågel, ty de hade gömt sig i sina bon.
Och då hän köm tillbaka till konungen med
tomma fickor, kastades han i fängelse, där han
fick sitta i hundra dagar, emedan han inte
hållit sitt ord.
Men då han åter blivit fri, sade kungen en
dag till honom: — Jag ville gärna ha’fem fiskar
till middag i dag.
Hans tänkte på sina hundra dagars fängelse;
och lade litet band på sin tunga, och sade:
— Jag skall fånga femtio fiskar till Er i stället
för fem.
— Om du är en så god fiskare, så fånga
femtio stycken, du skall få en dukat för varje.
Skämtaren, som hade hört samtalet, gick ned
.till sjön och ropade till fiskarna:
— Små fiskar, simma bort. Hans storskrytare
kommer till denna ort, för att fånga femtio
fiskar.
Och , då Hans koin ned till sjön, kunde han
inte fånga en enda; de hade allesamman simmat
över till motsatta stranden.
Då han åter kom hem med tomma fickor, lät
kungen ånyo sätta honom i fängelse, men denna
gång femtio dagar.
När de femtio dagarna voro gångna, sade
kungen: — Jag skulle gärna vilja ha’ en hare till
middag. Hans tänkte fpå fängelset och sade:
— Konung, jag skall åtminstone skjuta tio åt Er.
— Det är bra, sa kungen, om du är så
duktig jägare, så skaffa mej tio; för varje skall du
få en dublone.
Då gick skämtaren åter ut i skogen och
ropade till har-arna:
— Små harar, spring bort. Hans storskrytare
kommer till denna ort, för att skjuta tio harar.
Då Hans kom ut i skogen, kunde han inte
skjuta en enda på hela dagen, utan måste
återvända med tomma fickor för tredje gången och
då han kom hem kastades han ånyo i fängelse
och måste nu sitta där i tio dagar.
Då han åter var fri, sade kungen: — Jag ville
gärna ha en hjort för mitt bord.
Hans tänkte på allt det lidande, som hans
skrymteri hade förorsakat honom och sade helt
beskedligt: — Jag skall gå ut i skogen och se,
om jag kan skjuta någon.
Och då han kom ut i skogen kunde han
verkligen skjuta en, och glad och nöjd förde han
den hem till kungen, som då han såg den sade:
’— Se, om man inte lovar något omöjligt, så är
det lätt att vara ordhållig.
Skämtaren fnyste i sitt skägg, ty nu hade han
uppnått, vad han ville: Hans hade vant sig av
med att skryta.
Jonte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
