Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sam närmare och såg då, att det var en
kattunge; han hade en tyngd bunden om halsen,
men den var inte tung nog, utan där Btod
stackaren och trampade vatten och kunde varken
komma upp eller ned. Men Gammelgäddan
hjälpte honom, tog honom i svansen och drog
honom ut på djupet; han lugnade sig snart och
smakade inte oävet.
Historien om svalan berättade hon ännu hellre,
alltid med något nytt tillägg. Det var en klar
solskensdag, men man väntade rägn, svalorna
flögo lågt. Gammelgäddan stod i vattenbrynet
och glodde på dem; de kommo singlande som
pilar utefter vattnet, doppade sig ett tag och
sköto upp mot skyn igen. Och rätt som det var,
kom en skjutande rakt emot henne, doppade sig
tätt framför hennes huvud — och blev kvar
därnere; Gammelgäddan hade bara behöft sträcka
på sig, öppna gapet och smälla ihop det igen.
Det var en läckerbit. Kramsfågel I
När hon sålunda berättat en stund, var hon
åter hungrig — småfiskarna visste det, och ett
tu tre, innan hon kommit till slutet på den sista
historien var det tomt omkring henne. Hon
snurrade runt och såg sig om; inte ett liv, de voro
som bortblåsta varenda en.
Hon fick ge sig ut på jakt igen, och det
dröjde inte länge förr än hon i alla fall fått sig
en trind och trevlig aborre. —-
Men det går så länge det går, och sen går
det åt skogen, som ordspråket säger. Det kan
också uttryckas så, att gäddan går så länge i
vatten tills hon spricker.
Det var några mörtar, nära släktingar till salig
Silverling. De hade sammansvurit sig att störta
envåldshärskaren, och de hade kokat ihop en
plan som hade alla utsikter att lyckas. Den var
byggd på en rysja som nyligen lagts ut längst
in i Vassviken, och på en sträng befallning till
alla traktens fiskar att hålla sig väl gömda ett
par dar; Gammelgäddan skulle att börja med
ställas på svältkur och göras riktigt glupsk och
vild.
Det tycktes gå efter beräkning. De
samman-svurna följde henne troget på vederbörligt
avstånd vart hon for; och hon for vida omkring,
hälsade på i närbelägna vikar, strövade bland
holmarna, gick upp i bäckar och åar, stod i
timtal och väntade vid grund och vålar. Men i
den natten fick hon intet; överallt var det lika
dött och tomt. Hon magrade och blev nervös,
vilket hjärtligt gladde och tillfredsställde
mörtarna.
Så en midnatt stod en av dem, det var
Sil-verlings bror, i närheten av rysjan — han hade
sett att hon höll till därinne i vassen. Och snart
såg han henne närma sig — han låtsades om
ingenting, stod bara kvar och såg omedveten ut.
Allt närmare kom hon — nu var hon knappt
ett par alnar borta — då satte mörten iväg, vek
av utefter landgåugsnätet och rusade rakt in i
rysjans gap. Och gammelgäddan efter för full
maskin; under vanliga konjunkturer skulle hon
nog ha saktat farten, men nu varken såg eller
tänkte hon, utan lät det gå. Hon tornade emot
nätet, vände och gled in i struten, och sen kunde
hon inte komma längre.
Någon mört fanns inte därinne, han hade
kilat ut genom en maska, men det var inte nog
glest för Gammelgäddan, hon stod där hon stod.
När hon kom underfund med det vart hon
arg, som man i allmänhet blir när man fastnar
i en rysja. Hon snodde runt och rusade av och
an, men någon utgång hittade hon inte på; hon
piskade omkring sig med stjärten och körde så
kraftigt hon orkade mot nätväggen, men den
höll; hon vältrade sig och vände buken opp,
men ut kom hon inte ändå.
Hon lugnade sig och stod och hämtade andan
ett tag. Då prasslade det i vassen, det var
Silver-lings bror som kom simmande; men han var
inte ensam — han hade tvärtom ett ganska
talrikt sällskap; först var det de sammansvurna
och sen var det alla vikens övriga invånare,
från alla håll och kanter kommo de, gamla och
unga, aborrar och mörtar, lakar och Bikar, löjor
och snorjärsar och småfisk av alla slag. Där
funnos till och med ett par smågäddor, ett par
av hennes egna blodsförvanter, och en
blanklax och en bred braxen hade förirrat sig ända
hit från sina avlägsna hembygder. Och runt
omkring rysjan samlade de sig alla, tätt utanför
nätet. Gammelgäddan anade vad det skulle bli
av, men beslöt att hålla sig stilla och varken
höra eller se.
Det var Silverlings bror som började.
— Vi komm,er för att få höra några trevliga
historier, sade han. Det var så längesen vi hade
det kära nöjet. Men nu ha vi tyckt att tillfället
skulle vara det lämpligaste man gärna kan önska
sig. Eller vad säger ni själv?
Han tystnade och de väntade att
Gammelgäddan skulle svara på ett eller annat sätt. Men
hon stirrade stelt rakt fram, sköt fram
underkäken och teg.
— Ä, va inte kitslig nu, sade en mindre löja.
Ni brukar ju vara så livad för saken annars,
och Ni berättar ju också så överlägset I
— Hör, tyckte en äldre abörre, dra den där
om långreven, va? Det är alltid en sann glädje
att höra om en fisk att han reder sig och
kommer lös, det må vara från en krok eller ur en
rysja I
Det där tog; Gammelgäddan blängde till och
visade tänderna ett tag, men vart Btrax lugn
och kall igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
