Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOLSTKÅLKN––■— 5
köket väcktes av en vit anka, som kom in
genom avloppsrännan och som kunde tala alldeles
som en människa. »Jag är den rätta prinsessan»,
sade ankan, »om konungen nästa natt klipper
mig i foten då jag kommer in vid midnatt blir
jag åter människa I»
Kocken meddelade konungen vad han sett och
nästa natt lade sig konungen själv i köket.
Ankan kom liksom föregående natt och sade all-
deles detsamma. Precis som klockan slog 12
sprang konungen upp och klippte henne i foten,
och nu stod alldeles samma prinsessa framför
honom, som han sett i prinsens medaljong.
Nu blev allt den onda drottningens svek
upptäckt och hon blev dömd att kokas i en
olje-kittel, men prinsessan Karin blev gift med
konungen och prinsen blev hans förste minister.
P.
jfer
Slottet och kojan.
Då det lugna senmörkret breder 8ig över
land och sjö, solens sista strålar försvunnit och
allt är lugnt och stilla, då blir ens sinne lätt
och vemodigt och man lyssnar gärna till
historier, som timat fordom. Så var det med den lilla
byn, som låg där vid granskogens yttersta kant.
Det var en stilla högsommarkväll med luften
mättad av granskogens friska doft av kåda, och
fåglarna hade slutat att sjunga, då byns äldste man
satt i en krets av ivrigt lyssnande ungdom och
berättade hur det kom sig, att det stora slottet
stod där mitt ibland alla de små kojorna.
»Jo», började den gamle, »slottet stod där
redan långt innan jag var född. Men min
farfader var med då det byggdes och han har
berättat för mig dess historia. Slottet var
ursprungligen endast en liten koja som alla de andra,
ni ser här runt ikring er.
Det var en lika härlig kväll som denna, då
hela byn uppskrämdes av att en tät rök började
uppstiga från skogen. Alla skyndade dit, men
ingen kunde göra något. Hela skogen var redan
ett enda flammande bål. Nu började det blåsa
och vinden drev elden mot byn, som också snart
stod i ljusan låga. Det dröjde ej länge förrän
hela byn var nedbränd utom ett enda hus som
stod på en kulle, omgiven av alla de andra.
Det var detta lilla hus, som sedan blev det
stora slottet, ni se där borta. Hur det kom sig
skola ni nu få höra. Jo, ni veta, att hela byn
brann utom ett enda hus. Folket insåg strax att
det inte kunde bliva herre över elden, utan
försökte i stället att rädda så mycket som möjligt
av de få ägodelar de ägde. Allt som räddades
bars till huset på kullen. Som det även var i
slåttertiden fylldes det lilla husets lador snart
från golv till tak. Men all eäden fick ändå inte
plats och då tyckte husets ägare, att de andra
gärna kunde bygga till flera lador och medan
de voro i lag med arbetet, kunde de på samma
gång bättra på huset också och bygga till en
våning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
