Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Den har förlorat förståndet», sade tve*
stjärten.
»En fluga kan aldrig förlora förståndet»,
sade de andra flugorna förnärmade.
»Den har nog för litet av den varan», in*
föll loppan.
»Kanske den är sjuk», sade malen, som
kom dansande ur gardinen.
»Hi, hi, hil»
Den underliga flugan bara fortsatte att
skratta. Nu kom spyflugan surrande från
köket.
»Kan du då inte sansa dig och tala», sade
den och surrade.
Då lugnade sig flugan. Den hoppade upp
på benen och torkade sig i ögonen. Men det
kluckade ännu i den.
»Det är bara för —», sade den — »att när
de reste ... de där människorna, ni vet, som
bor här. Det var kaptenen . . . jag satt på
hans näsa där ute i droskan. Då sade han . . .
hi, hi, hil . . . då sade han, att när de nu
reste ... hi, hi, hil .. . så var rummen allde*
les tomma ... hi, hi, hi!»
Loppan hoppade tre gånger halvvägs upp
till taket och fnissade, tvestjärten skrattade,
flugorna skrattade, malen smålog — den vågade
inte storskratta, för att inte dammet skulle
falla av vingarna — och spyflugan skrattade,
så att den skakade.
»Ja, är de inte lustiga, de där människorna»,
sade flugan. »Här är vi nu en hel mängd
strävsamma och aktningsvärda familjer, som
lever dörr om dörr med dem dag ut och dag
in, och de tänker inte alls på oss. Jag vågar
påstå, att det inte finns en vrå eller en golv*
springa i hela huset, som inte är bebodd, och
ändå heter det, så fort de reser bort på en
liten tur, att huset är tomt.»
De skrattade igen alla, med undantag av
malen.
»De kan vara sant nog», sade den. »Men
människorna är minsann inte bara att skratta
åt.»
»Ja det är då en evig sanning», sade tve*
stjärten.
»Hör! hörl» ropade flugorna i korus.
»Jag har nog också orsak att beklaga mig»,
sade spyflugan,
»Det här är en sak, som vi allt borde över*
lägga om någon gång?» föreslog malen.
»Gärna för mig», sade loppan. »Men låt
oss då så gott börja genast, för de kommer
väl snart hem igen.»
»Om ett halvt år», sade flugan. »Det hörde
jag kaptenen säga.»
»Ajl» sade loppan. »Det är längre tid, än
jag kan hålla ut. Då måste jag se mig om
efter logi på en hund så länge. Det var för
resten skada. Den lille gossen hade ett sådant
gott, sött blod, och Stina var inte heller så
oäven.»
»Jag kan inte säga något nu, för det är all*
deles för ljust», sade malen. »Låt oss komma
tillsammans i afton.»
»Det håller jag med om», sade tvestjärten.
»Det är ju intet, som brådskar», menade
spyflugan. »I den här veckan tänker jag att
vi allesammans är upptagna med äggläggning.
Låt oss mötas i dag åtta dagar till i skym*
ningen. Jag föreslår, att vi samlas i köket.»
»Kan vi inte samlas här?» hördes en späd,
vacker stämma, som inte hade yttrat något
förut.
»Vem är det, som talar?» frågade spyflugan.
»Det är syrsan», sade rösten. »Och jag före*
slår, att vi samlas här, för jag har min bästa
springa här alldeles bredvid kakelugnen.»
»Kom fram och visa digl» sade loppan.
»Jag går aldrig fram», svarade syrsan. »Här
sitter jag i min springa och har det bra. Jag
kan höra er, och ni kan höra mig, och det
är ju tillräckligt.»
»Må vara då», sade spyflugan. »Då träffas
vi här om åtta dagar.»
»Det kommer nog fler än vi», sade syrsan.
»Vilka då?» frågade spyflugan. »Jag trodde,
att vi var här allesammans.»
»Nej», sade syrsan. »Det vill säga, nog är
vi här, fast ni inte kan se oss. Här finns
träbiilen och mjölbaggen och bokmalen. Och
så finns det ännu en mycket märkvärdig per*
son, som jag inte har vidare reda på, men
som jag har hört mycket tydligt nattetid in*
ne i det lilla, nya furubordet.»
»Jag känner inte till alla de där», sade
spyflugan. ȁr det ordentliga varelser med
hederliga yrken som vi andra? Ha de borger*
skap i huset?»
»Ja visst», svarade syrsan. »Jag känner dem
allesammans och ansvarar för dem, med undan*
tag av den där mystiska personen, jag nämnde
om. Men den få vi försöka ta reda på.»
»Gott», sade spyflugan. »Då är saken klar
och mötet beslutat. Jag blir naturligtvis ord*
förande, och flugorna får bara tala en i sän*
der, annars blir det bara bråk.»
Därmed skildes de åt och gingo var och
en till sitt.
Carl Ewald.
^ W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
