Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unge trädgårdsmästaren stod förvirrad
kvar — han ville ropa henne åter, men blott
det tomma mörkret var omkring honom.
Han ineåg nu att det var en god fé som
kommit till hans räddning, och med bävan
väntade han på midnattstimman.
När den kom smög han sig, som féen sagt,
in till högaltaret och hellde försiktigt i sin
vänstra hand så mycket vigvatten som där kunde
rymmas utan att spilla över. Han plockade
varsamt de sju vita liljeknopparna under kyrkans
gavelfönster, och utan att möta någon, noga,
givande akt på vattnet som han bar i handen,
kom han så ut till galgbacken, där landets
miss-dådare genomdränkt marken med sitt blod.
Månen lyste klart, och han upptäckte snart
den fyrkant galgarnas skuggor bildade. Han
gjorde nu alldeles som féen sagt, stänkte
vigvattnet över fyrkantens jord och sköt ner de sju
knopparna.
Och på knä väntade han vad som skulle ske.
Tiden gick, natten blev kallare och kallare
och månen gled vidare över himmeln. Skuggan
förändrades från en bred fyrkant till en smal
avlång strimma, men just som strimman
öppnade sig till två linjer, brast jorden på sju
ställen och något svart och spetsigt sköt långsamt
upp i höjden.
händer grep den unge trädgårdsmästaren dem,
en för en —■ och när morgonens första ljus lik
en klinga skar fram i öster nådde han utmattad
och stelfrusen fram till sin boning.
Han satte liljorna i en kruka med vatten,
men vågade ej somna av rädsla för att vid
uppvaknandet finna dem vissnade, döda.
När solen gått upp och strödde allt sitt guld
över jorden, vandrade den unga
trädgårdsmästaren upp till slottet med de sällsynta blommorna
slutna i sin famn.
Folket som mötte honom förundrades över
deras färg, vilken var svartare än korpens vinge,
en skara av nyfikna samlades efter honom, och
när han steg upp för slottstrappan veko tjänarna
med blottade huvuden tillbaka och gåvo honom
plats att passera.
I tronsalen var konungen och hovet
församlade, konungen satt på en tron av elfenben och
guld och framför honom stod ett bord prytt
med en hög silvervas — den var avsedd för de
svarta liljorna. Men bakom ett tungt
purpurhänge, dolda för allas blickar utom konungens,
väntande på ett tecken av hans hand, stodo två
grovlemmade negerslavar med svärd i händerna
— de skulle gripa och döda trädgårdsmästaren,
om han ej lyckats uppfylla sin herres och
konungs önskan.
Då slogs dörren till tronsalen upp, tusen ögon
riktades mot den unge trädgårdsmästarens
händer över vilka de svarta liljorna lyfte Bina
sällsamma kalkar.
Konungen reste sig och sträckte fram sin hand
för att fatta dem — men plötsligt vacklade han
och i det han med den andra handen tog mot
sina ögon ropade han:
»Det blir svart — allt blir svartl Hjälp I —
Jag ser icke mer.»
Bestörta rusade hovmännen fram och stötte
till den unge trädgårdsmästaren så att liljorna
föllo ned på marmorgolvet, där de fullständigt
söndertrampades, men konungens läkare höjde
allvarligt handen och sade:
»Lugn, lugnl — Konungen har blivit blind.»
G. Å,N.
Visbok för barn.
Det växte och delade sig — och sel Sju
svarta liljor, svarta som den stjärnlösa natten,
svarta som havet när molnen hänga tunga som
åska och blixt — sju svarta liljor sköto upp
och utvecklade sig i månljuset. Med darrande
redigerad av Studentföreningen D. Y. G:s
sön-dagsskolekomité och innehållande 45 visor och
sånger kan fås frön Solstrålens exp,, Malmö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
