Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En världsman.
(Ur »Den stilla sjön» av Carl Ewald. Ljus förlag. Pris 2: —.)
Rörsångerskan Buckade djupt fem gånger och
för var suck lade hon ett ägg. Sen lade hon sig
själv ovanpå äggen ooh suckade en gång till.
Och vassen böjde sig för sommarvinden och
boet gungade och äggen, som lågo i redet, och
den lilla söta bruna frun som låg på äggen.
Mannen själv gungade. Ty när ett rör böjer sig
för vinden böjer sig grannen också, och han satt
just på det bredvid.
»Det är inte värre för dig än för andra, min
skatt», sade han. »Titta ned, skall du få sel»
»Jag kan inte se, och jag får ingenting se,
inte på fyra veckor», sade hon bedrövad.
»Prat», sade rörsångaren. »Du kan gott göra
det, bara du lägger dig strax igen.»
Och så tittade hon.
Det var brått därnere. Där simmade
vattensnigeln med sitt kupiga skal på ryggen. Den
stod nästan på huvudet i vattnet och gjorde en
båt av sin breda fot, som låg alldeles i
vattenytan och bar upp det hela... Så sträckte den
ut foten ooh båten var borta och så gick den
till botten och fäste en hop slemmiga ägg vid
en näckrosstjälk.
Så kom gäddan och lade sina ägg i en
Myri-ophyllum.
Karpen gjorde på samma sätt och aborren
hängde ett litet vackert nät av ägg mellan de
vasstrån, där rörsångarparet byggt bo.
Storspiggen hade sitt ho nästan färdigt och hundratals
djur, som voro så små, att man knappt kunde
se dem, sprungo ikring och ordnade för barnsäng.
De stackars kvinnorna, sade rörsångerskan.
De ha det svårt.
I samma ögonblick lyfte ålen upp sitt huvud
ur dyn.
»Om min nådiga tillåter mig, som också har
sett mig om i världen .. . RörsåDgerskan gav till
ett litet skrik.
»Jag tål inte den där herrn», sade hon till
sin man, »han är lik den huggormen, som i
fjol åt min lilla syster när hon föll ned på
marken då hon skulle lära sig flyga.
Han har samma äckliga sätt och är Bå där
hal.»
»O», sade ålen, »det är otur för mig det där,
eftersom det väcker min nådigas misshag. Och
alldeles orättvist. Jag är bara en flsk och inte
alls släkt med huggormen, som tog sig friheten
mot min nådigas fröken syster. Så där vid
flyktigt påseende spårar man måhända någon likhet
— i figuren, sättet att röra sig. Men jag är nog
åtskilligt halare. Mitt namn är annars Ål. Ka
tjänare!»
»Min huslru ligger på ägg», sade rörsångaren.
»Hon tål inte vid några sinnesrörelser.»
»Jag tackar, herr rörsångare. Det är heller
inte min mening att genera. Men då jag som
herrskapet reser ut och ser mig en smula om
ansåg jag mig — kunna våga inleda
konversation. Jag hoppades att vi skulle ha samma fria
syn på de små förhållandena här i sjön.»
»Ni reser .. . Kan ni flyga?» frågade
rörsångaren.
»Inte just det», Bvarade ålen, »flyga kan jag
inte, men jag kan sno mig. Jag kan promenera
ett gott stycke upp på land. Det är inte många
fiskar som gör mig det efter. I vått gräs mår
jag briljant och får jag en aldrig så enkel pöl,
klagar jag inie. Jag kommer direkt från havet,
ska ni veta. När jag ätit mig fet här, far jag
tillbaka dit.»
»Mycket märkvärdigt», sade rörsångaren.
»Ja», sade ålen blygsamt. »Men just därför
att jag har sett mig om i världen förefaller mig
det väsen som det görs här i sjön för
barnungarnas skull en smula löjligt.
»Ni talar lättsinnigt, min kära ål», sade
rörsångaren. »Det märks att ni varken har hustru
eller barn.»
»Tja», sade ålen och gjorde en flott
svängning med svansen, »det beror nu på hur man
tar det. I år har jag satt väl så där en million
ålar till världen.»
»Gud i himlen», sade röreångerskan.
»Överdriver ni inte», sade hennes man som
också var imponerad, men inte ville låtsas om
det.
»Det är ju möjligt», sade ålen, »det är ju
svårt med de stora talen. Det spelar inte heller
någon roll. Drag hälften ifrån, om det kan
lugna Ert samvete.»
»Och vad säger Ert eget samvete som far om
en så oerhörd barnskara?»
»Jag har minsann inte frågat det», sade ålen.
»Och hur mår Er hustru efter den persen»,
frågade rörsångerskan.
»Kan inte sägal Har aldrig sett henne.»
»Har ni inte sett Er hustru?»
»Nej, min nådiga. Och inte heller mina barn.
Vi fiskar taga saken mindre högtidligt.»
»Jag tycker att ni gör Era släktingar orätt»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
