Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade rörsångerskan. »För bara ett ögonblick
sedan såg jag med mina egna ögon, bur
storspig-gen bygger bo Ät sina barn bär under.»
»Storspiggen», sade ålen hånfullt. »Jag kan
inte tåla storspiggar, de sticker så otrevligt i
halsen. Men det är nu en sak för sig. Vad
är en storspigg, frågar jag. Jag kommer ihåg
hur jag en gång blev fast och skulle flås. Jag
var helt liten på den tiden och kokerskan som
Bkulle Bticka kniven i mig sa: »Sicken stor-
spiggl»
»Blev ni fast? Skulle ni flås?» frågade
rör-såDgaren. »Hur i all världen kom ni ur det
äventyret?»
»Jag gled kokerskan ur händerna», svarade
ålen. Tuck vare den halhet som misshagar min
nådiga. Som jag kom i vasken .. . genom röret
ut i rännstenen, i diket. Man svänger sig.»
»Jag må säga», sade rörsångaren.
»Man upplever ju litet av varje», sade ålen,
»men för att återvända till det vi talade om ,. .
t. ex oss ålar. Vi kasta ut våra uDgar i det
stora havet och låta dem sedan sköta sig själva.
Världsmän som vi äro, veta vi vad livet ger och
därför kastar vi ut dem en gros — en million,
som jag nyss sade — pardon — en halv million,
jag vill visst inte irritera Er sanninngskärlek,
På det sättet lär de sig att ta sig fram i
världen. Jag har själv blivit uppfostrad på det
sättet. Man får lära sig. Konsten att sno sig »
»Jag kan inte förstå det», sade rörsångerskan.
»Beklagar», sade ålen. »Men kanske också
min konversation är litet för livlig för en dam,
som ligger på ägg.»
»Jag tycker ju att barn är nästan det sötaste
som finns. Man måste ju tycka om dem,
antingen de äro ens egna eller andras.»
»Damerna ha alltid rätt», sade ålen och åt
två vårflugslarver och en okonfirmerad snok.
»Men, eller tar jag kanske fel, såg jag inte
min nådiga själv för en liten slund sedan äta
en larv, som er gemål fångat åt Er?»
»En larv ...»
»En larv — den är väl också ett barn?»
»Jag blir sjuk», sade rörsångerskan.
Och så blev hon det.
»Man snor sig», sade ålen och borta var han.
■Rörsångaren fick liv i sin hustru med tre feta
flugor, sju vackra sånger och att han bultade
henne i nacken.
»Jag hoppas att du uppskattar mig», sade
han, då hon tålde höra att han talade till henne.
»Så som jag matar dig och sjunger för dig.
Tänk hur andra karlar är.» *
»Det gör jag också», sade hon.
Erks Bertil och trollen.
Sägen berättad av Freclrik Borelius.
Det finns uppe i norden på ett ställe två
berg, som ligga bredvid varandra. Det ena heter
Skatteborg och det andra Nyckelberg. Om dem
går den sägnen, att trollen i Skatteborg äga en
stor skatt, som de ej kunna komma åt, därför
att trollen i Nyckelberg ha nyckeln. Och den
vilja de ej lämna ut, om de ej få halva skatten
med. Men trollen i Skatteborg äro så giriga, att
de hellre äga hela skatten utan den ringaste
nytta än begagna hälften. Därför råder sedan
urminnes tider stor fiendskap emellan de båda
släkterna.
En dag för många år sedan kom Erks Bertil
ridande på vägen som går mellan de två bergen.
Det var en förfärligt het dag och han hade
redan färdats en lång väg. Han var törstig och
höll in hästen för att se sig om efter en källa.
Då trädde en jungfru emot honom från
Skatte-bergssidan med ett mjödhorn. Hon var fager och
väD, .intet annat än han kunde se, och han böjde
sig ned och tog hornet. Nu är det så, att om
man dricker av trollens mjöd, så blir man
bergtagen.
Men trollen i Nyckelberg unnade inte sina
grannar att få en fånge, och just som Erks
Bertil förde hornet till läpparna, skrek en röst ur
Nyckelberg: »Släng hornet över vänstra axeln,
och rid över kors kröke1 och hoppa in på vigda
jola2.»
Erks Bertil förstod då att det var en
troll-juDgfru han mött, och snabb som blixten slängde
han hornet bakom sig och satte i väg över en
upphöjd åker mot kyrkogården.
Trollfar i Skatteborg sprang efter så fort som
endast ett troll kan springa, men han kunde ej
komma tvärs över åkern utan måste löpa fram
och tillbaks längs varenda fårä.
Därför hann också Bertil fram till muren i
sista stunden, men trollet var så tätt efter, att
han måste slänga sig ur sadeln in på
kyrkogården och lämua hästen som byte åt bergfolket.
Men så mycken makt fingo de ändå med
honom, att de sköto på honom fallandesot. Hur
han blev fri från den, är en annan historia, som
ni få höra nästa gång.
1 Eq uppböjd åker.
2 Kyrkogården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
