Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1909
Maj-Aug.
SOLSTRÅLEN
SAGOSTUNDSBARNENS TIDNING
Pris 5 öre
Sagan om kungen, som inte hade tråkigt.
Det var en gång en vedhuggare, som stod och
högg ved i skogen. Solen gassade hett, ty det
var en klar ooh vacker sommardag. Han var
trött och svettig, och det var långt lidit på
förmiddagen, så det är inte märkvärdigt, att han
nu tyckte det skulle smaka bra med en
middagsrast. Under ett blommande äppelträd satte
han sig och plockade fram vad han hade i
matsäcken. Han åt upp alltsamman, ty han var
duktigt hungrig, och sen lade han sig på rygg i
skuggan i det höga, mjuka gräset och låg och
tittade upp i den blå himmelen mellan de vita
äppelblommorna. Han tänkte på- just ingenting,
han tyckte att det är bra skönt ändå att få
vila så här, när man är riktigt trött av arbetet.
Rätt som han låg där och latade sig, blev det
ett förskräckligt prassel i grenarna runt omkring,
och när han såg sig om, stod där framför honom
en lång rad av fina herrar, som alla på pricken
liknade varandra. De hade guldgalonerade
frackar och stora spetskrås om halsen. Alla voro de
skägglösa och rynkiga i synen som gamla
käringar, hade långa, allvarliga ansikten och stora
vita peruker med hårpiska baktill, som voro
rysligt varma i sommarhettan och pressade ut
svetten i stora droppar i pannan på
de-stackarna. Den med största peruken och längsta
ansiktet tog genast till orda och sade:
— Vi äro det kungliga rådet i kungariket
Långtråda, och vi ha kommit för att erbjuda
Eder att provsitta som kung hos oss i ett år.
Överlever Ni det året, får Ni riket och
prinsessan. Var snäll och kom med detsamma, så går
det fortare undan.
— Tackar som bjuder, sade vedhuggaren.
Men först vill jag allt veta litet, vad som
väntar. Varför skulle jag inte överleva det där året ?
— Aok, sade ministern och dolde med sin
magra hand en kolossal gäspning. — Alla de
andra ministrarna dolde genast också var sin
gäspning. — Aok, det är nu jämt den femtiofemte
gången, jag drar denna samma historien.
Kungen i vårt rike har det förträffligt på allt sätt
och vis, men hans dyrbara hälsa och liv hotas
av ett fruktansvärt odjur, som kallas Leda, med
tillnamnet Tråkigheten. Detta vidunder har un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
