Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der några få år tagit livet av femtiofyra
stycken provkungar för oss. Prinsessan tycker att
det börjar bli enformigt och vill ha slut på
eländet. Och vi tänka alltså, med nådig
tillåtelse, göra ett försök med Ers Majestät.
— Är det ingenting annat, svarle
vedhuggaren, så kör tilll
Han tog upp yxan och matpåsen, släDgde
dem över axeln och var så färdig att resa.
Förste ministern klappade i händerna, och fram
körde en förspänd gullkaross med glasfönster
överallt och lakejer både fram och bak.
Vedhuggaren steg in, dörren smällde igen och det
bar av i galopp, Solen brände det hetaste den
kunde, och den nybakte kungen gräddades
levande som en bulle i en bakugn. När han om
kvällen på slottets gård steg ur sjuglas vagnen,
var det ynkeligt ställt med honom. Han var
så trött, att hans lakejer måste klä av honom
och stoppa honom i en förgylld säng med
ejder-dunskuddar och sidenlakan och med en
tronhimmel av purpur över. Stackars vedhuggare!
* *
*
Nästa morgon vaknade han förvånad vid att
solen tittade jn och lyste på allt siden och
purpur i hans säng. Och runt omkring stodo alla
hans ministrar och bugade och frågade, hur
Hans Majestät hade behagat sova. Da klädde
honom i fina, hermelinbrämade kläder och förde
honom in i matsalen, där det stod ett väldigt
bord dukat med de kostligaste rätter. Kungen
slog sig belåten ned och skulle just hugga in
på en saftig stek, då en tunn, svart stav
sträcktes fram över hans axel och rörde vid steken.
Strax skyndade en betjänt fram och tog bort
den. Kungen vände sig förtörn ad om och fick
se en mager, allvarlig karl av alldeles samma
snitt som hans ministrar, men med en stor svart
hatt på huvudet. Han presenterade sig som
Doktor Vegetarius Vattentratt, kunglig livmedikus,
som hade att se till, att inga hälsofarliga saker
serverades konungen. Och den här steken var
rakt inte nyttig, påstod han, ty av köttföda blir
mani tung och dåsig, och det duger inte för en
kung som skall regera.
Nu ville den stackars kungen släcka törsten
och svälja förargelsen i ett glas av det goda,
röda vin, som stod framför honom. Men vips
var den obarmhärtiga staven framme igen, och
vinet försvunnet. Ursinnig begärde han
förklaring, och då höll doktorn ett långt föredrag om
skadligheten av vin och andra alköholhaltiga
drycker, som förvirra förståndet och fördärva
magen. — Slutet på visan blev, att Hans
Majestät fick frukostera på ett par tunna
brödskivor med litet honung till samt ett glas vatten,
och då han hungrig reste sig från bordet, tänkte
han med saknad på sina matsäcksfrukostar i
skogen med kött och bröd och litet vin i vattnet.
— Men nu ska’ jag då åtminstone regera,
tänkte han och gick in i stora slottssalen och
satte sig på tronen. Det kungliga rådet ställde
sig runt om, förste ministern tog bläck och
penna och lade. framför kungen ett stort
papper, som han bad honom underteckna.
Det är en kunglig förordning, sade han.
— Men jag kan väl inte sätta mitt namn
under vad jag inte känner till, tyckte kungen.
■ — Ack, Ers majestät, skulle Ers Majestät
sätta sig in i allt som måste undertecknas, så
fick Ers Majestät inget annat att göra, och skulle
ändå inte hinna med hundradelen. För den
saken äro ministrarna till, Ers Majestät har bara
att skriva på, och på det viset blir det ju ändå
till sist Ers Majestät, som bestämmer alltihop.
Kungen drog en suck och började underteckna
alla ministrarnas papper. Det tog en god stund,
och när det var färdigt, tog rådet papirerna och
troppade av.
— Stopp litet! ropade kungen till förste
ministern, som gick ut sist. Vad ska’ jag nu ta
mig till?
t— Vad Ers Majestät önskar.
— Vad jag önskar? Tja. Kunde man kanske
få se prinsessan?
— Kommer aldrig i fråga, Ers Majestät.
Fattas baral Då vore det minsann ingen konst att
hålla året ut utan att dö av ledsnad. Nej tackl
— Och förste ministerns magra hästansikte såg
på samma gåug förargat och skälmaktigt ut.
— Men vad eka jag då göra?
— Tja, sade ministern och kvävde en
gäspning, bockade och gick.
Kungen gäspade också, gick och lade sig på
en soffa och tog sig en lur. — När han
vaknade, var det middag. Samma historia igen med
den fördömde Doktor Vegetarius Vattentratt.
Kungen ■ gick ännu hungrigare från middagen än
från frukosten. På eftermiddagen skulle han
förströs med litet jakt, vilket gick till såhär: Han
fick sätta sig på en marmorbänk i slottsparken
med ett gevär i handen. Så kom skogvaktaren
och drev förbi hans plats en lång rad
väldres-serade hjortar, kaniner, rådjur och fasaner, och
han kunde skjuta så många han ville. Att skjuta
bom var blankt omöjligt. Han sköt en fasan,
blev sedan led vid alltihop, slängde geväret och
befallde, att fasanen skulle stekas till
kvällsvar-den. Men doktorn förbjöd honom att äta den
och han gick hungrig till sängs. Han sov
dåligt, ty han hade sovit för mycket på dagen.
Nästa morgon regerade han på samma sätt som
den föregående i fem minuter och satte sig sen
i en stol för att fundera ut något att göra. Han
fick en idé och skickade efter förste ministern.
—r- Är vår krigshär stridsduglig?
— Ja, Ers Majestät.
— Finnes. det någon möjlighet att anordna
ett krig? Något måste göras för att få tiden att gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:54:48 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/solstralen/1909/0026.html
