Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i.
190
tolfte raden använda ordet »aoqesaåmtanee, pmgänge, me-
nar GnaunlsTn. Ingenting synes dock 1 detta ord hindra
ett sådant antagande, isynnerhet som det efterföljes af det
talande uttrycket sig awest-beloved name.
92 och 96. Antagas af den äldsta sonettkrltiken i sitt
sammanhang vara riktade till Snxsruané hustru, ANNA
HATHAWAY, som, dA mannen länge lefde skild från henne,
skulle gifrit honom anledning till svartsjuka.
94—96. Bilda tillsammans ett helt, som af »BLIVB
anses riktadt till en älskarinna, hvilket äfven af Innehållet
göres ganska troligt, medan GnrnfISTn åter anser detta
omöjligt på grund af sjunde raden 1 94. Slutraden i denna
sonett förekommer i ett psevdo-shakapeariskt drama, »Kung
Edvard 116, tryckt 1596, hvadan dessa sonetter måste
vara författade före den tiden, alldenstund väl den nämnda
raden kommit ur sonetterna ln i dramat och ej tvärtom. 1
96 upprepas samma slutkuplett som 1 86, men i nytt sam-
manhang.
97—99- Stå till hvarandra i nära sammanhang. Det
är åter skilsmessan från vännen, som är tema. 1 97 ln-
träffar denna eder sommar och höst, i 98 under våren.
1 99 har sonetten fått femton rader: den första raden får
betraktas som ett slags öfrerakrift. Alla tre, isynnerhet den
sista, äro i blomstrande renalasaneestil och torde tillhöra
de tidigaste sonetterna.
100. De följande sonetterna till och med 108, med
undantag af 105 och 107 bilda ett helt, behandlande ett
tema, som redan förut (88—86) blifrit antydt, men visa sig
vara af senare datum. Skalden urskuldar sin sångmö för hen-
nes tröghet att besjunga vännen eller blott prisa hans dygd.
108. Nionde och tionde raderna kunna jemföras med
ett motsvarande ställe i »Kung Lear», 1 akt. 4 seen.
107. Dunkel och svår att tyda, om den ej tänkas 1
någon bestämd situation, som dock nu är omöjlig att fullt
L.
191
utreda. Förmodligen var någon fara föreapådd skalden eller
hans vän, hvllken fara nu var häfd. Hvad roll månförmör-
kelsen härvid spelat, kan Icke förklaras.
108. Här nämnes föremålet för dikterna rent ut
— hop.
109. Till och med 120 äro sonetterna 1 allmänhet er
nade åt ett nytt tema, nemligen att teckna skalden såsom
skyldig, såsom den der förgått sig samt träffats af ödets
slag och menniskors hån, men deremot vännen som den
förlätande.
111. En sonett af omtvistadt innehåll: NåLon, en
äldrq Shakapeare-kritiker, har ansett det förvär! eller det
yrke, som skalden sägar alstra »rått manér» (yluWe naess-
nr.), vara skådespelarekonsten, hvilken han sålunda på
grund af dess följdei~ 1 viss men fördömt, och detta be’
styrkes än mera af det följande, der han säger, att hans
natur blifrit »flåckad af sitt värf, som färgarns Ingen.
Mot en sådan mening, att han skulle fördömt sitt yrke,
opponera sig deremot de tyskakommentatorerna. Oss synes
MALOn och öfriga honom följande engelska författare ha
fattat saken rättast. Han fördömer sitt yrke, »state, som
det heter 129, »puRJo meanu» och »what tt iwrb. in» 1
denna, för det låttainniga lif, det medför, och emedan det
<Iväfrer hans bättre väsen.
112. Sammanhänger noga med den föregående.
118 och 114. Höra tillsammans. Skaldens öga är all-
deles förbrylladt, han förälskar sig 1 allt, hvad han se;
blir sålunda otrogen, men allt detta är blott ett bevis på
hans hjertas trohet. 1 den senare är skaldens själ »be-
krönt» med vännen (nrowus’d with you») och tager som en
herrakare emot den smiekrets pokal, som kredensas af ögat
116 och 117. Utgöra ett par, som hör tillsammans
genom motsättningen~ men 117 kan ej antagas såsom en
direkt följd af den föregående. Den f<>rsta är en sublim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
