elfvan vårdslöst utsträckt och försökte vyssja den nya dockan till sängs. — Kom hit, Annie! sade majoren. Kom hit ocli helsa på sagoberättaren, som jag haft med mig. Annie slängde dockan från sig och sprang fram till Olof, som hon betraktade ett ögonblick under tystnad. — Han är ju trasig, sade hon slutligen. Så det stack i den arme Olofs hjerta! Hans kinder blossade, men det var icke af blygsel, det var af harm. Majoren såg huru han led; förgrymmad befallte han mabonne genast föra lilla fröken på sitt rum. Len och smidig som en ål smög då det förtjusande barnet sig till faderns sida, smekte honom med sina små händer och bad honom att icke vara ond på "sin lilla fågelunge", men det hjelpte icke. Då förändrade hon taktik; hon flög fram till Olof, fattade hans hand och sade: — Förlåter du mig, stora gosse, och ber pappa förlåta mig, så skall du få leka med mina vackraste saker i morgon. Olof kunde stå emot, väl löftet, men icke den mörklockiga cherubens skalkaktiga leende. Han glömde, att han blifvit sårad i en ömtålig punkt, log och sade: — Jag har ju ingenting att förlåta. Det var ju ingen osanning; jag är verkligen trasig. Majoren var snart blidkad; emellertid återtog han aldrig hvad han en gång befallt och fröken Annie måste beqväma sig att taga sin sömniga bonne i handen och låta föra sig till sitt sofrum. Innan hon gick, sade hon till Olof: — I morgon skall du tala sagor för mig och så skall du vara häst, när den nya dockan skall ut och åka. Lika omöjligt att ej lyda dottren som fadren! Begge voro de oemotståndliga, fastän naturligtvis på så olika sätt. Huru var det möjligt att lyda kunde blifva otvunget och angenämt? Det hade Olof aldrig anat hos Sven Nilsson. Men här kände han, att det skulle blifva ett nöje att vara bunden. Efter dottrens bortgång slog majoren sig ned vid matbordet och nödgade Olof att göra detsamma, ehuru han icke var hungrig. Under soupern talade den gamle endast om sin Annie, huru han fruktade för att hafva skämt bort henne och huru han var rädd för att ej kunna uppfostra henne till en värdig och rättskaffens qvinna.