Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arne nalkas i poppelallén, som förde upp till herrgården.
Maria trädde honom till mötes, helgdagsklädd och morgonfrisk.
Efter att hafva besvarat hans helsning, sade hon:
— Nå, ämnar Olof stanna öfver söndagen eller ej?
— Nej, min lilla konservativa vän, sade han. Du får
väl ändå förlåta mig, att jag förrättar min andakt under
skogens hvalf i stället för under er kyrkas. Farväl och tack för
din vänlighet! Nu måste vi skiljas.
Han fattade hennes hand.
— Och kommer Olof aldrig tillbaka? frågade hon med
nedslagna ögon.
— Jo, helt visst — hvarför skulle jag inte det? Det
är ju inte så lång väg att färdas. Nästa sommar, om inte
förr, är jag här igen, och då skall jag lära dig hvad du nu
inte synes veta: att äfven den olyckligaste menniska har
någonting att vara glad öfver. Få se, om jag då lyckas trolla
fram den der leende skalken igen?
— Inte är jag så olycklig, sade hon.
— Men hvarför ler du då inte som förr?
— Man kallar mig läserska, svarade hon med ett
betydelsefullt leende.
Olof betraktade henne ett ögonblick under bestört tystnad.
— Då, sade han, då måste jag komma tillbaka. Då
behöfver du mig kanhända. Stackars barn! Är det den masken,
som frätt bort din lefnadsglädje?
I detsamma skymtade Arne förbi fönstret.
— Tiden är ute, fortfor Olof. Farväl! Och lita på, att
jag kommer tillbaka.
— Jag skall vänta er. Ni har varit god och vänlig
mot mig. Det blir så tomt nu, när ni är borta.
En tår droppade från hennes öga ner på Olofs hand.
— Farväl för sista gången — helsa din far!
Och i nästa ögonblick var Olof utom dörren, ansigte mot
ansigte med Arne.
— Ändtligen! sade denne. Jag har väntat dig.
— Så skola vi väl återvinna den tid du förlorat, svarade
Olof och skyndade bort med så brådskande steg, att Arne
knappast kunde hinna honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
