Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men det stod skrifvet i stjernorna, att Olofs skaldegåfva
aldrig skulle nå sin utveckling. Hade han fått förblifva i ostörd
harmoni med sig sjelf och verlden, skulle hans rikt utrustade
natur otvifvelaktigt snart bringat alla sina slumrande anlag
till mognad, men de yttre omständigheterna tilläto det icke.
Denne efter frihet och harmoni törstande ande skulle påläggas
jernbojor, som för alltid hämmade dess utveckling.
Till Maria hade Olof skrifvit flera bref. Den unga
flickans bild hade djupt inpräglat sig i hans hjerta; hon egde
hela hans deltagande. Hans bref andades alltid, om också
stundom hans egen sinnesstämning talade ett annat språk, den
hoppfullaste och manligaste lefnadsfriskhet; han hänvisade den
unga flickan till allt hvad jorden och menskligheten hade stort,
skönt och godt; han utvecklade för henne hela sin vackra och
ädla verldsåskådning, som en grundval för sann glädje och
lycka. Han gjorde allt detta, emedan han visste, att Maria
behöfde det. Hon bereddes nu till sin första nattvardsgång;
nu om någonsin var det angeläget att alla störande missljud
aflägsnades från hennes inre.
Maria skref stundom svar, hvari hon på sitt enkla,
öppenhjertiga sätt tackade för de goda lärdomarna, dem hon
skulle försöka att fatta, om inte annat så för hans skull, som
gaf henne dem. Hennes hjerta var uppfyldt af varm
tacksamhet mot vännen, som offrade så mycken möda för att göra
henne lugn och lycklig; hon försäkrade, att hon aldrig varit
det så som nu, och hon erkände med glädje, att det var hans
förtjenst. Till sist kom alltid en undrande fråga, om han
skulle komma ihåg sitt löfte, att hon skulle få återse honom
nästa sommar.
I dessa svar lade hon i dagen hela rikedomen af sitt
varma, barnsliga, hängifna hjerta. Olof höll henne dubbelt så
kär efter hvarje nytt bref.
Sommaren kom och Olof reste ner till Carlsborg. Der
var en förskräcklig oreda; majoren skulle resa utrikes med sin
dotter. Annie hade fått en brinnande lust att se London, Paris,
Rom — "ja, om det också vore Peking och Söderhafsöarne",
sade hon med någonting vildt i sin blick. Hon hade blifvit
besynnerlig på den sista tiden. Hon tycktes knappast tåla sig
sjelf. Majoren var allvarsamt orolig för henne och knappt
hörde han hennes önskan att resa, förrän han genast med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
