sig åt något slags gröfre arbete, hade hennes smärta former bibehållit sin smidighet och hennes små händer sin hvithet och mjukhet. Om hon icke varit klädd i en bondflickas enkla drägt, hade man ej kunnat ana att hon var en landsbygdens dotter. De begge barndomsvännerna följdes åt upp till berget, ej hand i hand som förr, ty det var någonting inom Maria, som sade henne, att mycket hade blifvit förändradt sedan hon i våras framgått till Herrans bord; hvad som passade för ett år sedan, gick ej an numera, då hon ej var barn längre. Men för öfrigt var hennes sätt emot Olof oförändradt, möjligen litet mera blygt och tillbakadraget. I hennes blick strålade henne sjelf ovetande en stilla, innerlig hängifvenhet, som hon var för okonstlad att dölja. Den oinskränkta beundran, hon hade för Olofs utmärkta själsegenskaper, framlyste öfverallt; talade han, så lyssnade hon med en min af andakt; svarade hon, så skedde det alltid blygsamt, nästan ödmjukt och med den mest rörande uppriktighet. Ty att dölja någonting för honom, som var hennes oupphinneliga förebild, hennes lag, hennes samvete, hennes själ — det var omöjligt. Tiden var knapp och de båda unga hade så mycket att säga hvarandra, men de tycktes icke tänka derpå. Långa stunder sutto de tysta, Olof försänkt i tankar och Maria oafvändt betraktande sin väns ädla anletsdrag, då hon trodde sig obemärkt; men ofta hände det, att deras blickar möttes, och då rodnade hon och vände hastigt bort hufvudet. För ett år sedan skulle hon ej hafva gjort det. Men nu var hon på sitt sextonde år. Till sist, då skymningen bredde sig kring de båda vännerna, började de tänka på uppbrott och afsked. — Jag har lång väg att färdas i qväll, sade han. Vi måste skiljas. Han suckade. Hon suckade också, men ingendera öfverraskade den andra. Tysta gingo de utför berget. — Det har varit ett underligt möte detta, sade Olof till sist. Jag har talat med dig och ändå har jag inte talat hvad jag ville. Jag vet inte, hvad det är som återhållit mig. Maria visste ännu mindre. Men lycklig hade hon varit i Olofs närhet, det visste hon.