- Project Runeberg -  Byhistorier. Upptecknade i Södermanland /
67

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist - Tema: Södermanland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Man har berättat mig, att ni var läserska och jag har inte trott det — men nu har jag hört det med mina egna öron. Maria blef tankfull. — Kan väl vara, sade hon och ryckte mekaniskt upp mossan på stenhällen, der de suto. Kalla det hvad som helst, det qvitter mig lika. Jag bryr mig numera om litet nog — det har blifvit så tomt och ödsligt omkring mig och inom mig — jag undrar ibland, om jag verkligen lefver eller om jag ligger i den svarta mullen och drömmer allt detta, som händer omkring mig. Jag tror, att det vore bäst så. Grafven har någonting mäktigt lockande — en ro, som ej störes af stormarne häruppe — att få slumra stilla i afbidan på ett saligt uppvaknande — att hafva räddat sig undan från oron och fikandet och ondskan här i denna verld, som dock inte är någonting annat än fåfänglighet och tomhet . . . ja, det vore en lott, som vore värd att önska. Hon hade låtit sitt hufvud sjunka ned mot bröstet, under det hon för sig sjelf nästan framhviskade dessa ord. Hon fortfor: — Och när jag tänker på, att jag kanske har ett långt lif framför mig — kanske liksom den gamla derinne en gång skall grånad och med förfruset hjerta förgäfves längta efter att få gå min upplösning till mötes — när jag tänker på, att jag ännu har år, kanske årtionden att tillryggalägga, innan min befrielsetimma slår — då häpnar jag och känner lifvets börda ännu tyngre. Hvarmed skulle jag fylla år, jag som fruktar för tomheten af nästa timme? Jag är en onyttig och vissnad ogräsplanta, som står här utan ändamål — hvarför rensas jag inte bort? — Ni bedrar er, Maria, inföll lagmanskan, som nu hade hunnit repa mod. Ni är inte onyttig, ni är inte utan mål: ni kan göra en medmenniska lycklig. Så länge man ännu kan detta, är man inte fullkomligt mogen för benrangelsmannens lia. Välan, så inse då, att ni ännu kan verka . . . foga er i att utgöra en annans hela sällhet, och ni skall få se, att det som är vissnadt, ännu kan blomstra upp. Ni klagar öfver tomhet och att ni ej vet hvarmed ni skall fylla de år, ni ännu har att lefva. En god gerning — vore inte detta ett innehåll som dugde? Och var säker om, att den skulle återfalla på er

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 27 18:14:35 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sormlbyhi/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free