- Project Runeberg -  Byhistorier. Upptecknade i Södermanland /
80

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist - Tema: Södermanland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— God qväll, Maria! helsade hon. Du riktigt skrämde mig. — Guds fred! helsade Maria och stannade framför lagmanskan. Det var ett lyckligt möte — jag ämnade mig just upp till herrgården. Lagmanskan räckte henne förtjust sina båda händer, uttalade i de mest svassande ordalag sin förtjusning öfver att se "sin lilla vän" och sporde till sist, om det var i ett visst ärende, hon velat göra sitt besök på herrgården, eller om — — — Det var för att underrätta lagmanskan, att jag nu fattat mitt beslut angående Arne, afbröt Maria med lugn och fast ton. — Nå? — Må han komma hit — sedan få vi se. — Och om han skulle ännu en gång begära er till hustru, så svarar ni? — Att jag vill försöka göra honom lycklig. Maria talade med en viss beslutsamhet, som för att betaga sig sjelf sista möjligheten af tvekan. Lagmanskan for upp af stenen och tog sin blifvande slägting våldsamt i famn, öfverhopade henne med smekningar och ömma namn och ville nödga henne att följa med hem till Vikberga, för att Hortense skulle få "omfamna sin nya syster", men Maria vägrade. — En annan gång, sade hon, när Arne kommit . . . inte förr. I qväll är jag inte vid lynne — förlåt mig. — Nå, så stanna åtminstone här hos mig och prata bort en stund, återtog lagmanskan och bjöd henne med en åtbörd full af grace att sitta ned på den mossiga stenen. Maria efterkom uppmaningen, fastän som det tycktes motvilligt. Och nu började å lagmanskans sida en störtsjö af förtjusande barnsligt sladder, åtföljdt af högst naiva lekfulla rörelser och miner, under hvilken teatraliska föreställning Maria iakttog en passiv tystnad. Hon tycktes försänkt i sina egna tankar, och all smältande ljufhet och all barnslig täckhet förmådde ej afvinna henne ett svar eller en enda min af intresse. Men detta snarare höjde än sänkte henne i lagmanskans aktning — det är minsann ej godt om dem, som vilja höra på här i verlden! Också kände sig lagmanskan i sitt rosenrödaste lynne, och hvem vet huru länge hon uppehållit Maria med sitt sladder, om hon inte belt plötsligt ihågkommit, att hennes man och Hortense vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 27 18:14:35 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sormlbyhi/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free