Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse angående undervisningsplaner för rikets allmänna läroverk och de kommunala mellanskolorna - Andra delen: Kursfördelning och speciella anvisningar - Modersmålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
d. Rättskrivning och interpunktion.
1. Det är av stor praktisk betydelse, att lärjungarna lära sig att rätt
stava de ord, de använda. Detta motiverar emellertid icke, att i skolan en allt-
för stor del av den för modersmålet i de lägre klasserna anslagna. tiden an-
vändes till inpräglande av rättstavningsregler, till avskrivningar och diktat,
så att därigenom andra delar av ämnet, som ha större bildningsvärde, försum-
mas. I första hand gäller att tillse, att övningarna begränsas till att om-
fatta ett ordförråd, som för respektive åldersstadier är naturligt, så att man
ej fordrar, att lärjungarna skola kunna stava en mängd ord, vilkas betydelse
är dem främmande. I den mån lärjungarnas allmänna och därmed också de-
ras språkliga utveckling fortskrider, förbättras deras förmåga att stava rätt
så att säga av sig själv, utan regelplugg och orduppräkningar.
Säkerhet i stavning vinnes dock ej utan trägen övning. Även om mekanisk
drill här någon gång kan vara påkallad, så gäller dock som regel, att även
rättstavningsundervisningen skall söka utveckla lärjungarnas tanke- och iakt-
tagelseförmåga, övningarna skola erhålla en sådan form, att de få betydelse
för lärjungarnas utveckling överhuvud. Detta sker lämpligen genom samver-
kan med andra delar av ämnet. Såsom exempel härpå må anföras följande.
Ett riktigt uttal underlättar stavningen, varför erforderlig uppmärksamhet
bör ägnas hithörande företeelser. Vid behandlingen av substantivens, adjekti-
vens och verbens böjning kan man som exempel medtaga ord, vilkas stavning
vållar svårighet; även språkbyggnadsövningarna kunna med fördel anordnas
så, att de gagna stavningsundervisningen. Icke minst ordbildningsläran ger
utmärkta tillfällen till övning i rättstavning. Lärjungarna kunna få till upp-
gift att bilda sammansättningar med ord som jord, gjord och hjord, hjälte,
djur eller bilda substantiv och verb av adjektiv som bred, hög, lång. Studiet
av ordens etymologi och betydelse ger också god ledning eller är en förutsätt-
ning för riktig stavning, t. ex. av blott-blått, såld-sold eller det stockholmska
mäta-meta. Vid den sakundervisning, som bl. a. åsyftar att utöka lärjungar-
nas ordförråd, bör också ordens stavning uppmärksammas. Principen för denna
undervisning är alltså, att stavningen icke får bli ett fristående moment utan
inläres i samband med själva orden.
2. De egentliga diktaten kunna avsevärt begränsas, redan från och med
klasserna 25
och l4
. De böra huvudsakligen avse att inöva och befästa det, som
genomgåtts; förekomma ord, vilkas stavning ännu ej behandlats, skall upp-
lysning lämnas och ordet helst skrivas på tavlan, så att icke en felaktig skrift-
bild inövas. De valda texterna skola ha ett naturligt och enkelt språk och så-
lunda icke innehålla hopade svårigheter. Om möjligt böra stilistiskt värdefulla
utdrag ur goda författares skrifter användas; härigenom få lärjungarna tillfäl-
le att stifta närmare bekantskap med text, som kan tjäna som mönster för
deras egen språkliga framställning. Vid rena övningar böra lärjungarna i re-
gel få använda ordlista samt den förut omnämnda förteckningen över främ-
mande ord. Härigenom förhindras felstavningar, som eljest lätt kunna inrota
sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
