Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Barnets näring - 1. Uppfödning vid bröstet - a) Hos modern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNETS NÄRING
25
ning, insjunken buk och ständigt skrikande. Om man
genom närvaro af flera af dessa tecken öfvertygat sig om,
att barnet lider af hunger och att bröstet »icke räcker
till» då, men också först då, har man rätt att ge
barnet föda bredvid.
-
Det är af rätt stor vikt att aktge på buken hos små
barn. Den bör vara så pass stor, att bröst och buk gå
öfver i hvartannat med en jämn rundning; är buken mera
utspänd eller mycket insjunken, är det sannolikt, att någon
sjuklig förändring föreligger.
Hvad beträffar den digifvande moderns förhållande i
öfrigt, så är ej mycket att säga därom. Hon bör i det
stora hela förhålla sig på samma sätt som under
hafvandeskapet. Ansträngningar och sinnesrörelser böra nu liksom
då såvidt görligt undvikas, dieten bör också vara ungefär
densamma med det tillägget, att en del skarpt kryddade
och svårsmälta ämnen, som invärka på mjölkens
beskaffenhet, böra undvikas. Sådana födoämnen äro: alla skämda
saker, hummer, kräftor, lök, kål, senap, peppar, gammal
ost, rättika, rädisor, rabarber, råa rotfrukter, surt eller jäst
svagdricka o. dyl.
Digifningen kan och bör fortsättas oafbrutet, till dess
att barnet är moget att vänjas af. Regleringen, som ej
sällan (i omkring hälften af alla fall) under digifningen
återkommer, behöfver icke ge anledning till oro och bör
icke annat än i sällsynta undantagsfall föranleda afbrott
eller upphörande med digifning. Man har ej häller funnit
någon risk förenad med att låta barnet fortfara med
bröstet vid en hel del sjukdomar, undantagandes naturligtvis
en del starkt smittosamma sådana såsom mässling,
smittkoppor, skarlakansfeber o. S. V. Bäst är, att vid
sjukdom i hvarje särskilt fall hänskjuta frågan om digifningens
upphörande till läkaren. Vid nyinträdt hafvandeskap torde
det vara riktigast att börja vänja af, så snart sådant är
konstaterat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
