Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Slafveriet och plantagerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 SPANIEN OCH KUBA.
denne och hans son Canaan. I kraft af själfva skriftens
ord skulle alltså negrerna vara hemfallna under slafveriet,
och det vore då en ren grymhet att låta dem gå fria,
under det andra folk trycktes till jorden af slafokets tyngd.
År 1517 hämtades de första negerslafvar öfver från
Afrika, och den ohyggliga införseln tilltog med otrolig
hastighet. Las Casas fick lefva länge nog att ångra sitt
värk, men utan förmåga att längre hindra dess fortgång.
Men med negerslafveriet var uppslaget gifvet till en
otroligt starkt utveckling af Kubas och de andra öarnas
naturliga hjälpkällor. Den af naturen lata negern kunde under
piskan förmås att arbeta nästan huru mycket som hälst,
och uthärdade dessutom det varma klimatet långt bättre
än de hvita. Så uppstodo rundt om på öarna ett stort
antal plantager, som i riklig mängd frambrakt alla dessa
slag af specerier, hvilka blifvit kända under namn af
kolonialvaror. De rikedomar, som sålunda samlades, voro
snart större än de, som hämtades från Mexikos och Perus
grufvor, och väckte i så mycket högre grad främlingarnas
lystnad, som öarna och deras skatter voro lättare att från
hafvet åtkomma. Fransmän, holländare och engelsmän
förde under mer än hundra år, ofta under det den djupaste
fred rådde i Europa, ett på fara och äfventyr rikt
sjöröfvarkrig mot de spanska kolonierna, så att Spanien till
sist bland alla Västindiens öar endast ägde Kuba, Portorico
och en del af San Domingo i behåll.
Från Västindiens rika öar bredde sig slafveriets
förbannelse efter hand ut öfver det västra halfklotet. Men
ej nöjde med att utrota de röda och förslafva de svarta,
togo sig spanjorerna äfven för att förtrycka hvarandra
inbördes. Snart uppstod bland dem en rangordning, enligt
hvilken den var förnämast, som sist kommit öfver från
Spanien. Efter hand utbildade sig en skarp skillnad mellan
de i landet födda hvita, som kallades kreoler, och de från
moderlandet öfverflyttade, som förbehöllo sig alla ämbeten
och alla maktens förmåner, liksom de tillhört en högre
ras. Det hjälpte icke, om också kreolerna hos sig förenade
alla bördens, bildningens och den högre intelligensens
företräden, — de måste ändå stå tillbaka för den första bästa
äfventyrare, som kommit öfver från Spanien för att söka
sin lycka. Hatet grodde i de kufvades sinnen, men
vedergällningens stund skulle länge dröja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
