Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. De första frihetsrörelserna - 5. Resningen år 1868 och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 SPANIEN OCH KUBA.
spanska drottning Isabellas usla regering blefvo förtrycket
och utsugningen värre än någonsin förr.
5. Resningen år 1868 och dess följder.
Andtligen kom den spanska septemberrevolutionen
1868, som inom ett par veckor dref den lättfärdiga
Isabella med alla hennes älskare, biktfäder, munkar och
nunnpor ur landet. Nu var äfven för Kuba tiden inne att
resa sig. Till en början skulle en resning kunnat
afvärjas, om de nya makthafvarna velat bevilja ön den
begärda själfstyrelsen. Men nu visade sig det spanska
nationalhögmodet från dess mäst motbjudande sida. Dessa
revolutionärer, som förgäfves bjödo till att i moderlandet
grunda först ett konstitutionellt och sedan ett republikanskt
samhällsskick, voro i all sin inbördes träta ense om en
sak, — att Kubas begär efter oberoende till hvad pris
som hälst måste kväsas. Kubas folk, som såg sina
billiga anspråk på själfstyrelse under Spaniens öfverhöghet
afvisas, hade intet annat val än resignationen eller
revolutionen.
Det valde den senare vägen, och redan i oktober
1868 började väpnade friskaror att visa sig. I början
yppade sig en del svårigheter att vinna enighet mellan
dem, som endast önskade själfstyrelse för Kuba under
spansk öfverhöghet, i ungefärlig likhet med de engelska
kolonierna, och de mera vidtgående revolutionärerna, som
önskade Kubas fullständiga lösande från Spanien och
förvandling till en egen republik. Denna oenighet hindrade
dem likväl icke att efter hand mera enigt samvärka mot
den gemensamma fienden. Insurgenterna, bland hvilkas
ledare advokaten Manuel Cespedes och general Manuel
Quesada voro de mäst framstående, lyckades småningom göra
sig till herrar öfver den östra, bärgigare och mera fattiga
delen af ön, under det spanjorerna behöllo öfverhanden i
Havanna och öns västliga del. En representation och en
provisorisk regering upprättades för de fyra östra pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
