Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Resningen år 1868 och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 SPANIEN OCH KUBA.
fullo lärt sig inse den bourbonska dynastiens oduglighet,
hade närmast afsett upprättande af en iberisk union genom
Spaniens förening med Portugal under det senares
konungahus till ett konstitutionellt statsförbund. Till all olycka
strandade denna plan, som kunnat trygga en framtida
lycklig utveckling för den Iberiska halfön, på de
förblindade portugisernas halstarriga motstånd. Härmed var
i själfva värket syftet med revolutionen förfelat, och för
dess ledare, generalerna Prim och Serrano, återstod nu
intet annat än att under Europas löje gifva sig ut att
leta efter en konung. Efter många afslag och vedermödor
funno de omsider en villig och lämplig tronkandidat i prins
Amadeo af Savoyen, andre son till Italiens konung Victor
Emanuel. Fylld af de bästa afsikter, började han sin
regering vid julen 1870, men förmådde aldrig vinna
fotfäste i sitt nya rike, och förtviflande om möjligheten att
kunna något uträtta, nedlade han kronan i februari 1873
och återvände till Italien, följd af Spaniens folk med
aktningsfullt deltagande. Nu skulle landet till en tid försöka
sig som republik, men det okunniga, af munkar styrda
folket var långt ifrån moget för denna statsform, och den ädle
fosterlandsvännen Emilio Castelar, mera stor som talare
än som statsman, förmådde ej afvärja häftiga inre strider.
I staden Cartagena vid Medelhafvet utbröt en våldsam
resning efter mönster af kommunen i Paris, och från de
nordöstra landskapen utbredde sig carlisterna, anhängarna
af tronpretendenten don Carlos, till dess de omsider hotade
själfva Madrid. Vid undergångens rand och nära att
prisgifvas åt anarkiens alla fasor, återbraktes Spanien till
ordning och lugn, då en militärisk statskupp återuppsatte
Isabellas son Alfonso XII på sina fäders, eller kanske
rättare på sin moders tron. En moderat konstitutionell
författning infördes, och den unge konungens lärare Canovas
del Castillo stod som hans förste minister i spetsen för
styrelsen.
Ehuru Spanien till Kuba sändt väldiga truppmassor,
hade naturligtvis de ständiga inre striderna försvagat dess
kraft att bekämpa upproret. Men å andra sidan rådde ej
häller den bästa enighet bland insurgenterna, som med
äkta spansk böjelse att sälja buden, innan björnen var
skjuten, voro nära att råka i strid om, huruvida ett fritt
Kuba skulle blifva en odelbar republik eller ett statsför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
