Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Resningen år 1868 och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESNINGEN ÅR 1868 OCH DESS FÖLJDER. 19
bund, där de sex provinser, hvari ön var indelad, skulle
bilda lika många förenta stater. Sedan den nya
regeringen vunnit fast fot i Spanien, kunde det långvariga
upproret omsider undertryckas af samme general Martinez
Campos, hvars kraftiga arm lyfte gossekonungen upp på
den spanska tronen. Det var först 1878, som upproret
sålunda kufvades, men ända in på 1879 fortforo enskilda
friskaror i aflägsna bärgstrakter att stå under vapen.
Segern vanns endels genom goda ord och löften om bättre
behandling under den nya tid, som nu inträdt i Spanien.
Men de löften, som Martinez Campos afgifvit i god tro
att de skulle hållas, brötos af den spanska regeringen, då
upproret väl var kufvat, och allting återgick till det
gamla. Det enda som vanns, var att kommunal och
provinsial själfstyrelse efter spanskt mönster infördes på Kuba,
och att ön i spanska riksdagen eller cortes skulle
representeras af ett mot dess folkmängd någorlunda svarande
antal senatorer och deputerade. Denna sistnämda fördel
har dock förblifvit så godt som utan betydelse. I Spanien
förstår hvarje regering så fullständigt behärska valen, att
det med få undantag är blott dess egna anhängare, som
blifva valda till riksdagsmän. Så har äfven blifvit fallet
på Kuba, och dess ombud i cortes hafva bättre förstått
att bevaka den för tillfället bestående regeringens inträssen
än sitt lands bästa.
Det enda värksamma botemedlet mot det onda, hvaraf
Kuba lidit och lider, skulle hafva varit upprättandet af en
egen lokalregering och en egen landtdag, som med
förenade krafter kunnat gripa sig an med det svåra värfvet
att upphjälpa ön ur det förfall, hvari den råkat under det
långvariga inbördeskriget. Men det har Spanien icke
kunnat bekväma sig till, utan fortfar att utsuga den
olyckliga ön genom odrägliga skatter, och låta snikna
ämbetsmän taga det lilla som återstår, alldeles som om historien
och de lidna motgångarna icke hade några lärdomar att
gifva den afsigkomna för detta stormakten.
Det blef likväl icke det gamla Kuba, som helt och
hållet återstäldes i sitt forna skick. Som förut är nämt,
bade insurgenterna i början af upproret förklarat slafveriet
upphäft. En mängd slafvar hade kämpat som tappra
män vid sina forna herrars sida för sitt lands frihet. Det
gick ej för sig att återföra dem i slafveriet, och då de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
