Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Det andra upproret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET ANDRA UPPRORET. 23
Men ingen erhåller och ingen mottager ett sådant
uppdrag, i hvilken ej en bödelssjäl bor, och den synbara
förkärlek, hvarmed Weyler fyllt sitt värf, har gjort honom
värd sin dom. Men det barbariska utrotningskrig,
hvarmed han i två års tid förvandlat vida sträckor af den
olyckliga ön till en ödemark, har endast tjänat till att
äfven bland Kubas kreoler återväcka till lif den grymhet,
som ligger i det spanska blodet, och äfven från deras sida
låtit försvaret föras med rasande vildhet.
Weylers plan gick ut på att undertrycka resningen
genom ett fullständigt utrotningskrig. Tvärs öfver den
smala ön drog han sin beryktade trocha, en från haf till
haf sig sträckande linie af små fästen och blockhus, och
i väster därom, där uppresningens krafter voro svagast,
lyckades han efter hand att göra sig till herre öfver
dem. Stödjande sig på trochan, hade han därefter för
afsikt att med bredaste front låta sina trupper framrycka
mot öster och drifva insurgenterna framför sig, allt under
det han sökte injaga skräck genom att så fullständigt som
möjligt förstöra all egendom och ödelägga alla plantager,
som funnos i hans väg. Kunde ej upproret på annat
sätt kufvas, skulle det ske genom tillintetgörelse, ty där
alla fiender äro döda, höjas inga upproriska rop. General
Weyler har sålunda visat sig som en värdig efterföljare
till dessa gamla härförare, från hertigen af Alba i
Nederländerna till general Morillo i Syd-Amerika, som hvar på
sin tid visat sig så väl förstå konsten att förena en
fanatisk trohet mot sitt land med en djäfvulsk grymhet mot
dess fiender.
På sommaren 1897 föll Canovas del Castillo för en
anarkistisk mördares dolk, och Sagastas liberala regering,
som efter en tid trädde i hans ställe, visade sig böjd för
försonliga åtgärder. Men spanjorerna skulle ej varit
spanjorer, om ej eftergifterna gjorts blott af yttersta nödtvång
och afpassats så små som gärna varit möjligt.
Omständigheternas makt skulle dock efter hand framtvingat det ena
medgifvandet efter det andra — ifall ej en olycksalig
händelse afbrutit tingens jämna gång och framkallat en
katastrof, hvarom det ej är lätt att säga, om den i annat
fall kunnat undvikas.
Nyss är sagt, hurusom Amerikas ekonomiska inträssen
på Kuba under tiden blifvit allt mäktigare. För de ameri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
