Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGET. 29
krigets början Unionens härar med ens in i striden, och
fingo länge plikta därför med det ena nederlaget efter det
andra. Af denna dubbla erfarenhet hafva Mac Kinley
och hans regering uppenbarligen hämtat en hälsosam
lärdom. Utan att akta på skriket från den nyhetshungriga
prässen och storstädernas dagdrifvare, fullfölja de i lugn
och ro den nyvärfvade härens inöfvande, till dess den
nått en utbildning, någorlunda tillräcklig för att låta den
möta de ordentligt vapenöfvade spanjorerna.
Men med hvarje dag, som går förbi, ökas i stället
de utgifter, som kriget måste föra med sig. Dessa bördor
kunna med lätthet bäras af det rika Amerika, men icke
så af det fattiga Spanien. Med rent af matematisk visshet
kan det på förhand beräknas, att Spaniens tillgångar en
vacker dag skola taga slut, och att det ej ens med
erbjudande af de drygaste ockerräntor skall blifva i stånd
att fylla bristen genom medel, som möjligen kunna
upplånas, men icke betalas. Den argaste högfärd skall då ej
mäkta förekomma, att Spanien måste krypa till korset och
ödmjukt bedja om fred på hvilka villkor som hälst. Det
är icke omöjligt, att detta mål kan uppnås, utan att någon
enda större slaktning behöfver äga rum, och det behöfver
icke påpekas, hvilken oskattbar tjänst de styrande i
Amerika skulle göra humanitetens sak, om de mäktade föra
kriget till slut utan någon större blodsutgjutelse.
Att fredsvillkoren icke skulle blifva synnerligen milda
vid en dylik kapitulation på nåd och onåd, lär med ganska
stor visshet kunna förväntas. Det tämligen brutala
uppträdande, som på ett mindre fördelaktigt sätt utmärkt
Unionens statsmän vid krigets början, men som dock
alldeles icke var värre än hvad Napoleon I och Bismarck
flerfaldiga gånger låtit komma sig till last torde ej häller
uteblifva gent emot en besegrad motståndare vid krigets
slut. Med Spaniens kolonialvälde i Amerika skall det helt
säkert vara ohjälpligt förbi. Ej nog med Kubas lösslitande
och förvandling till en republikansk enhets- eller
förbundsstat, torde äfven den andra ön, som Spanien ännu äger
kvar i Västindien, nämligen det lilla Portorico, blifva
lösryckt från dess välde. Med en ytvidd ej större än Skånes och
en folkmängd af vid pass 800,000 personer, samt i öfrigt
med förhållanden, som till alla delar likna Kubas, har den
obetydliga ön städse känt sig för svag att med vapenmakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
