Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hantverk och skråväsen
15
hade någon större betydelse, voro just handelsstäderna. En nedgång i
handelsavseende innebar alltså en nedgång i stadens konjunkturer i allmänhet.
Det är sålunda ingen tillfällighet, att hantverket skjuter fart i början av
medeltiden, då handeln efter de stora folkvandringarnas och vikingafärdernas
slut blomstrar upp. Ett väldigt uppsving för Nordeuropas handelsstäder för
denna tid med sig. Landsbygdens hantverkare draga sig in till städerna, där
de ha större möjlighet att avyttra sina varor och i vissa fall också inköpa
råvaror. För Sveriges vidkommande betyder medeltidens utrikeshandel, att
en mängd utländska hantverkare slå sig ned i landets handelscentra.
Säkerligen medföra de inflyttade många för det inhemska hantverket nyttiga och
moderniserande impulser.
Ett högtstående hantverk existerade naturligtvis långt före denna tid, men
det var icke i så hög grad lokaliserat till städerna. I äldre tid voro
hantverkarna att finna på landsbygden, framför allt på de stora godsen, hos furstar
och andra stormän, där de levde antingen såsom fria yrkesmän eller slavar.
Under medeltidens första århundraden var skillnaden mellan köpmän och
hantverkare icke alltid så framträdande. Hantverkaren var ju själv köpman.
Och han sålde icke genom mellanhänder utan trädde själv i kontakt med
köpkretsen. Det är till stor del häri, som skillnaden mellan det gamla
hantverket och den moderna storindustrien ligger. Här ha vi nämligen att göra
med en artskillnad av väsentlig betydelse, medan frånvaron eller
befintligheten av maskinell utrustning mera innebär en gradskillnad. Kunderna
voro icke för den tidens hantverkare, vad vi numera kalla »allmänheten»;
de voro alla enskilda samhällsmedlemmar, till vilkas individuella smak och
behov han hade att taga hänsyn.
Ute i Europa sammanslöto sig hantverkarna tidigt i yrkesföreningar.
Bagarna bildade alltså sitt sällskap, skomakarna sitt o. s. v. Dylika »gillen»,
som de äldst benämndes, voro f. ö. synnerligen vanliga inom olika yrken under
medeltiden. Ett gemensamt drag hade de däri, att de alla buro en kristen
prägel, och vanligen ställde de sig under beskydd av något helgon.
Anledningen till att hantverkarna på detta sätt slöto sig ihop är att söka i det
allmänna gillebildandet. Kanske behövde de en fast organisation att sätta mot
det hårda tryck, som ofta utövades av överheten, den kommunala såväl som
den statliga, den senare ofta liktydig med den regerande fursten. Måhända
strävade hantverkarna också efter möjlighet att öva inflytande på stadens
politiska liv, vilket med tiden även lyckades dem. Såsom politisk maktfaktor
kunde de också höja medlemmarnas sociala anseende. Det anses däremot
icke, att hantverkarna genom sina organisationer avsågo att hindra alltför
stark tillströmning till yrket. Denna strävan tillhör, som vi skola se, ett
senare tidevarv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
