Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hantverk och skråväsen
21
tillskärning. Vid utförandet härav skulle ämbetets ålderman, alla bröderna
och två ledamöter av stadens råd närvara. Ceremonien ägde rum i
åldermannens hus. Mästaraspiranten var förpliktad att anskaffa två skinkor, två
fat grytstek, salt kött m. m. samt en tunna öl till de närvarandes undfägnad.
Till dryckesvaror, som härutöver kunde behaga dessa, medan han själv skar
mästarskörden, ålades honom att betala ytterligare tolv öre.
Om provet utföll till allmän belåtenhet, kunde gesällen, om han även i
övrigt uppfyllde de fastställda fordringarna, icke vägras inträde i ämbetet.
Den nyblivne mästaren skulle då bjuda på »mästarkost». Han kallades
»ärendesbroder», och skulle i viss utsträckning stå de äldre bröderna till tjänst,
tills ännu någon ny mästare korades. Innan han fick börja utöva hantverket,
måste han förvärva borgarskap i staden. Godkändes icke provet, dömdes han
till flera läroår.
Skråordningarna innehöllo talrika föreskrifter beträffande brödernas
inbördes förhållande. Bidrag utbetalades till nödlidande ämbetsmedlemmar och
mästaränkor, vid sjukdom och begravning o. s. v. Om brödernas förpliktelser
gentemot kunderna, kan ur stadgan för skräddarnas skrå anföras: Om någon
inför åldermannen klagade över att skräddaren förbrukade mera tyg, än
som kunde vara måttligt, inleddes undersökning, och den anklagade dömdes,
om han befanns skyldig, till böter och gottgörelse. Detsamma gällde den, som
lät tyget brännas vid pressningen. Ingen fick åtaga sig mera arbete, än han
hann med att utföra. Kunde han icke hålla den med kunden överenskomna
tiden, fick han böta, och arbetet överlämnades till någon yrkesbroder. Betalte
någon mästare icke sina skulder, kunde fordringsägaren taga ut dem med
åldermannens hjälp.
Ämbetet utövade sålunda en sträng kontroll över sina medlemmar. Utsedda
män, »verkmästare», hade rätt att besöka verkstäderna och granska de
framställda alstren. Allt fusk var bannlyst, och det minsta försök därtill straffades
med böter. Med hänsyn till det nit, varmed hantverkarna strävade efter att
upprätthålla ämbetets anseende av duglighet och hederlighet, kan man vara
säker på att ett utfört arbete icke godkändes, om det icke verkligen
förtjänade det. Genom att ämbetet i sig självt var något av en dömande
myndighet, bilades redan här åtskilliga tvister och gavs upprättelse åt den
förfördelade. Det låg naturligtvis i ämbetets intresse, att så få av målen som
möjligt kommo till allmänhetens kännedom, i varje fall om en ämbetsbroder
var den skyldige.
Åldermannen var den, som skötte skråets angelägenheter. Han valdes
av bröderna vanligen för ett år i taget, och han fick icke vägra att mottaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
