Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
Sveriges Pr i v at a Företagare
värdigheten. Vid sin sida hade han två eller
flera bisittare. Till skråets medlemmar hade
han rätt att utskänka dryckesvaror. Ämbetets
viktigaste och mest symboliska tillhörigheter
voro »lådan» och »välkomman». I den förra
förvarades skråets handlingar, sigill, kassa
o. s. v. Nycklarna till lådan voro i regel tre
och handhades av åldermannen och bisittarna,
och alla nycklarna voro nödvändiga för att
öppna lådan. Välkomman var ett ståtligt
dryckeskärl, som användes vid högtidliga tillfällen.
Om ämbetets sammankomster och ordningen
därvid funnos utförliga stadganden. Eftersom
vi redan tidigare fått en inblick i skråordningen
för skräddarna och överskärarna, skola vi följa
den även nu.
Ämbetet samlades till stämma och gille två
gånger om året, dels Sankt Mikaels dag eller vid tiden däromkring —
ämbetet var bildat »Gud och ärkeängeln Sankt Mikael till lov och ära»
— samt vid valborgsmässan. Om ordningen vid dessa sammankomster
funnos en mängd bestämmelser. Före gillet måste var och en lämna ifrån
sig sin dolk och andra vapen. Den som icke var tyst, när åldermannen
vid gillesdrickningen ringde eller klappade, fick böta en mark vax. Lika
mycket botade den, som spillde mera öl, än han kunde »hölja under sina
händer». En örtug fick den betala, som sov under minnesdrickningen.
Böta fick man också göra, om man drack så mycket, att man måste ledas
ut eller att man kastade upp vid bordet. På samma sätt straffades den,
som gav någon broder sådana tillmälen som »skalk, horeson, skökeson»
och liknande. Icke heller var det tillåtet att draga någon i håret, ge
kindpust e. d.
För att få utöva självständigt hantverk i staden fordrades, såsom ovan
sagts, att vederbörande förvärvat mästar- och borgarskap. Ingen annan fick
annat än som gesäll eller lärling arbeta i yrket. Varje ämbetes
verksamhetsområde var noggrant begränsat till yrket. En skomakare fick alltså tillverka
men icke laga skor, och en skoflickare fick laga men icke tillverka sådana.
Om snickaren förfärdigade en sak, som behövde målas, så måste målaren
sköta om den saken, i vilket fall föremålet givetvis flyttades över till hans
verkstad. Skulle detta sedan också till äventyrs klädas med skinn, t. ex. om
det var fråga om en sadel, var det nödvändigt att vidaretransportera den
till sadelmakaren.
Klen- och
pistolsmedsämbetets i Stockholm välkomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
