Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Sveriges Pri v at a Fö retag are
formen är rak och några av sulorna äro spetsigare baktill än framtill. Kängorna
ha troligen tillhört drottning Åsa, Harald Hårfagers farmor, som omkring 850
e. Kr. sattes i hög i ett vikingaskepp, utrustad med kläder, skor, husgeråd och
allt vad en drottning kunde behöva i livet efter detta. Den skomakare, som
gjort dessa skodon, måste ha varit specialutbildad i yrket och vi kunna därav
sluta oss till, att det här i Norden, åtminstone på vissa platser, funnits
yrkes-utbildade skomakare på vikingatiden. Hos primitiva folk är det eljest vanligt,
att kvinnorna förfärdiga kläder och skodon, så t. ex. hos eskimåer och
indianer.
Hos greker och romare nådde fotbeklädnaden, liksom deras materiella och
andliga kultur i övrigt, en hög utveckling. Sandalen var vanligast, den var
mycket formrik och man har räknat sandalens remverk i 130 flätningar och
variationer. Sandalens form växlade från en enkel sula, fästad vid foten med
band, till en kängliknande fotbeklädnad med skaftet i rikt utskuret flätverk.
Skon förekom också men var ej så vanlig som sandalen. Kängan brukades
likaledes men var ofta en bondsk fotbeklädnad. Toffeln, som hette soccus,
brukades inomhus eller under resor i vagn eller bärstol. Den medeltida svenska
fotbeklädnaden var ganska starkt påverkad av de romerska skoformerna.
Lästen till höger och vänster fot torde vara ett direkt lån från romarna.
Germanernas hudskor och hudsandaler voro gjorda i ett stycke läder, som
böjdes upp kring fotens sidor. I kanterna av läderstycket skuros hål eller små
öglor och i dessa träddes en läderrem, som snördes kring ankeln och ibland i
samband med fotlappar kring smalbenet och vaden. I dylika hudsandaler
avbildas även vikingar, men vikingatidens skodon kunde vara med särskild
sula och långt mera invecklade såsom Osebergsfyndet visar. Några av de
germanska skofynden bestå av konstfullt arbetade sandaler, som uppstått
under tydligt inflytande från romarnas fotbeklädnader.
Hur många olika slags fotbeklädnader brukade svenskarna under
medeltiden? Olika källor giva olika utslag. Ta vi till exempel Karl Knutssons
stadga, utfärdad i Vadstena 1450, så omnämnas där 4 olika skoslag.
Mansskor, som kostade 1 öre, kvinnoskor, som betingade ett pris av 3 öre,
knästövlar, som kostade 2 öre, och höga stövlar, vilkas pris bestämdes till 4 öre.
Dessa voro alltså de vanliga gångbara skodonen vid 1400-talets mitt. Dessa
skodon borde också vara de, som svenska borgare och kanske även den svenska
allmogen brukade. Stövlar voro dock ganska ovanliga under medeltiden.
Örevärdet torde att döma efter andra pris i samma stadga ha stått i omkring
12 kronor i nutida mynt, men man kan knappast jämföra medeltidens och
nutidens myntvärden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
