Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur skons och sko makeriets historia
73
Skotyper från 1800-talet: snörsko, resårpjåxa, dampumps med knytband
knäppkänga och krökstövel.
Det uppkom ganska många nya skotyper under 1800-talet, bland dem
resårpjäxan, knäppkängan och spännkängan. Uppkomsten av resårpjäxan
stod i samband med det myckna experimenterandet med kautschuk eller
gummi. Två företagsamma engelska skomakare försökte sätta skivor av
gummi eller resårväv i sidan av kängorna för att få dessa att sitta kvar på
foten. De första försöken gjordes 1837 och efter ett 1 o-tal år voro
elasti-kerna, som resårerna ibland kallades, ganska vanliga. Från 1860-talet till
1890-talet voro resårskodon mycket i bruk både för herrar och damer och
de ha aldrig sedan gått helt ur modet.
Den stora tilldragelsen på skotillverkningens område under 1800-talet
var uppkomsten av skoindustrin. Den uppstod i Förenta staterna under
inbördeskriget 1861—65 och gynnades genom bristen på arbetskraft, som
förorsakades av kriget. Det var tre maskiner, som företrädesvis kommo
till användning: nåtlings-, pligg- och durksymaskinerna. Alla dessa hade
genomgått långa experimentstadier och voro nu dugliga att användas. Senare
följde uppfinningen av bland andra bindsy-, avlapps- och pinnmaskinerna.
I Sverige grundades den första skofabriken 1873, men först på 1890-talet
blev skoindustrin fullt konkurrensduglig.
Snörkängor, snörskor, stövlar, pumps, galoscher och bottforer voro,
förutom de ovan nämnda skotyperna, i bruk under 1800-talets senare del. Skor
och kängor voro ofta grant ornamenterade och pumpsen prydda med rosetter.
På damskorna hade klacken efter en 50-årig bortvaro återkommit och
väckte, liksom allt ovant, stor uppmärksamhet. Lästformen var i regel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
