Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur skons och sko makeriets historia 75
en skråordning, som omfattade 66 paragrafer och 18 tilläggsparagrafer.
Skråordningen stadfästes 1474, men skomakarna hade säkerligen haft ett
skråämbete tidigare. Den medeltida skråorganisationen hade troligen sitt
ursprung i de medeltida gillena, som voro ett slags skyddsorganisationer. Dessa
gillen voro ibland mäktiga organisationer. Första gången skomakarna
omtalas i Danmark är år 1134. Den danske kungen Nils var på flykt söderut
och man varnade honom för att tåga in i Schleswig. Han utbrast
föraktfullt: »Vi frukta icke skinnare och skomakare.» Stadens gille (edslag)
slog ihjäl kungen, som hämnd för att konung Nils’ son hade mördat gillets
ålderman Knut Lavard.
Skråämbetena hade till uppgift att reglera förhållandena mellan mästarna
och kundkretsen samt mellan mästarna och gesällerna eller svennerna, som
de hette på medeltida svenska.
Materialets och arbetets beskaffenhet måste kontrolleras. Det valdes
skoskådare och läderskådare, som gingo omkring och kontrollerade lädrets
beskaffenhet, så att det var väl garvat och ordentligt bearbetat. Sömmarna
på skorna måste hålla så länge sulan var hel under foten och inget stygn
fick synas bart, ty då fick mästaren böta. För ett bart stygn en fjärding
öl, för två stygn en halv tunna och för tre eller flera stygn en hel tunna öl.
Stadens borgmästare och råd, hade naturligt nog en del att säga till om.
Två gånger om året skulle två av rådets representanter bevista
skomakar-ämbeteta sammanträde och bestämma om viktiga ting. Priset på skor och
stövlar skulle då bestämmas och tvister mellan mästare, gesäller och
kunder avgöras.
Skomakarämbetets medlemmar samarbetade vid inköp av förnödenheter.
Mästarna gjorde gemensamma inköp av råa hudar, bark och beck. Detta
framgår indirekt av 24: de paragrafen, där förköp förbjöds. Säkerligen gjorde
Stockholms skomakare som en del utländska, så t. ex. i Lübeck och Köpenhamn,
genom åldermannen eller ombud inköp av förnödenheter såsom hudar och
skinn, hampa och beck, ekbark till garvning o. s. v. Detta såldes sedan till
medlemmarna allt efter den storlek deras verkstad hade. De medeltida
skomakarna i Sverige voro nämligen också garvare, ett yrke som de delvis
bedrevo till på 1600-talet.
Skrået var mycket noga med sina medlemmars sociala anseende och hade
detaljerade föreskrifter om inträde, om medlemmarnas uppträdande och
dylikt. En pojke, som ville lära skomakaryrket, måste vara född i »äkta
säng» och hans föräldrar fingo inte utöva ett oärligt yrke såsom bödelns
eller rackarens. Lärotiden var minst tre år och sedan måste han arbeta
minst ett år som gesäll, innan han kunde bli mästare. För att uppnå
mästarevärdigheten måste han förfärdiga mästarstycke. Detta prov och de skoslag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
