Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes Grand Prix för motorcyklar, Grand Prix de l'Union Motocycliste de France - Franska skolan - Fransk boxning, av major Nils E. Hellsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK BOXNING
a b
Bild 2. Spark mot underbenet med parad genom: a
undvikande, b hejdspark.
Bild 1. Gardställning. T. v.
vänster, t. h. höger gard.
minges) R. Sunnqvist, Husqvarna, 137,218;
1937 (Montlhéry) E. A. Mellors, Velocette,
132,538; 1938 (Nizza) G. Cordey, Norton, 97,990;
1939 (Reims) J. H. White, Norton, 135,783; 1940
Ingen tävling. B. L.
Franska skolan i florett- och
värj-faktning skiljer sig numera från den
italienska mest genom konstruktionen
av vapnens fästen. -»-Fäktning, sp.
547. N. H-n.
FRANSK BOXNING.
Av major Nils E. Hellsten.
Fransk boxning, la boxe frangaise,
som huvudsakligen förekommer i
Frankrike, är en speciell form av
boxning, där icke endast händerna utan
också fötterna få användas till stötar,
slag och parader och i vilken även
brottningsgrepp ingå.
Långt innan den vanliga boxningen
infördes i Frankrike, förekom där en
annan form, la savate, i vilken fötterna
användes till anfall och händerna
endast medverkade vid försvaret. När
och var la savate uppstått vet man ej.
Under 1700-talet användes den endast
av mera ljusskygga individer, apacher
och andra, som i sin tur möjligen lärt
den av zigenare. I början på 1800-talet
sattes la savate i system och blev
populär även i de högre samhällsklasserna.
Gardställningen var låg, med fötterna
mycket skilda, händerna framsträckta
och öppna.
En mängd lärare framträdde, bland
vilka en av de första och mest kända
var Michel Pisseux. Han verkade på
1820-talet och kunde bland sina elever
räkna hertigen av Orléans.
En elev till Pisseux, Charles Lecour,
blev på 1830-talet grundligt slagen i en
match mot en engelsk boxare, Owen
Smith. Han började då ta lektioner i
engelsk boxning och skapade sedan ett
system för försvar och anfall, byggt på
boxningens stötar och slag med knutna
händer och la savates sparkar. Lecour
öppnade ett institut i Paris, där hans
system under namnet fransk boxning
gjorde stor lycka.
Systemet utvecklades ytterligare på
1870-talet av en av Lecours
efterföljare, Charlemont, som införde en del
fribrottningsgrepp. Dennes son har
demonstrerat systemet utom i Frankrike
även i England, Schweiz och Belgien.
Vid OS i Paris 1924 förekom en
uppvisning i fransk boxning. På senare år
har visserligen systemet utträngts av
engelsk boxning men har ännu utövare,
särskilt i Paris.
Rörelseförrådet är rikt och omväxlande.
Fransk boxning bygger på ett utvecklat
benarbete och god balans. Gardställningen
(bild 1) är mera öppen än i vanlig boxning.
Är vänster arm framsträckt och vänster fot
framför, kallas den vänster gard (.garde
à gauche), äro höger arm och fot
framsträckta, höger gard (garde à droite).
Man byter gard både framåt och bakåt.
Avståndet mellan motståndarna är större
än vid vanlig boxning, för att man fullt
skall kunna utnyttja anfallen med fötterna.
Slagen med händerna äro ungefär
desamma som vid vanlig boxning men måste i
allmänhet utföras i förening med ett ganska
långt utfall.
Spark göres såväl med tå (fotblad) som
med häl. De viktigaste sparkarna äro:
T å s p a r k (coup de pied):
Spark mot underbenet (bild 2a
och b) skall träffa med insidan av sulan mot
297
298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
