Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fysiologi, av med. doktor T. Holst-Larsen, Oslo - Blodomloppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYSIOLOGI
»Minutvolym.t>
Den blodmängd, som per minut
strömmar genom varje hjärtkammare,
kallas hjärtats minutvolym. Den är
lika med slagvolymen gånger
pulsfrekvensen och i vila drygt 4 liter, t. ex.
60 cm3 X 70=4,21. Den kan vid
kroppsansträngningar stiga till 20—25 liter.
Hjärtats förmåga att på detta sätt
avpassa sin verksamhet efter organismens
behov beror på att det står under
nervsystemets inflytande. Regleringen av
hjärtverksamheten sker medelst
reflexer, d. v. s. den står ej under viljans
herravälde.
Hur blodet strömmar i ådrorna.
När blodet genom hjärtkamrarnas
sammandragning drives ut i de stora
artärerna, utsättas dessas väggar för en
stark press. Då de äro elastiska som
tjocka gummislangar, utvidgas de och
bli därvid i stånd att mottaga hela
slagvolymen. Blodet blir på detta sätt
stående under starkt tryck från de
utspända artärväggarna. Trycket i de
stora artärerna är störst under hjärtats
sammandragning men är även
betydande under dess avslappning. Detta
gör, att blodet även under hjärtpausen
strömmar ut till periferien, där trycket
är lägre. På detta sätt blir
blodströmmen jämnare, än om artärerna hade
bestått av stela rör.
Puls och blodtryck.
Utvidgningen av artärerna vid varje
hjärtslag kalla vi pulsen. Den
fortplantar sig som en bölja ut mot
periferien. Det är denna bölja vi känna,
när vi räkna pulsfrekvensen vid
handleden. Pulsböljans storlek avtar ut mot
de små artärerna, och i de minsta är
den försvunnen. Blodströmmen är här
alldeles jämn.
Blodtrycket mätes i allmänhet i
överarmspulsådern, där det normalt
motsvarar trycket av en kvicksilverpelare
på omkring 110 mm höjd.
Blodets strömningshastighet
i aorta är omkr. 0,5 m i sek. Den avtar
snabbt ut mot periferien, där artärer-
nas sammanlagda tvärsnitt ständigt blir
större. I kapillärkärlen, där utbyte
sker mellan blod och vävnadsvätska,
är den bara 0,5—0,8 mm i sek.
Venerna föra
blodet tillbaka till
hjärtat.
Drivkraften från hjärtat är
här till största
delen förbrukad. Det,
som här hjälper till
att hålla
blodströmmen i gång, är
skelettmusklerna. Genom dessas
sammandragning pressas de tunnväggiga
venerna
tillsammans, och då de
äro utrustade med
klaffar, som blott
tillåta
blodströmmen att gå i en
bestämd riktning,
bidrager muskelpressningen att föra
blodet tillbaka till hjärtat (bild 4). Även
andningen verkar i samma riktning.
Blodet fördelas efter behovet.
När ämnesutbytet och därmed
nä-rings- och syrebehovet bli starkare i
hela kroppen, ökar, som nämnts,
hjärtat sin minutvolym. Ofta är det dock
så, att ämnesomsättningen blott ökats i
bestämda delar av kroppen, t. ex. i
matsmältningsorganen, sedan vi ätit, i
bestämda muskelgrupper vid olika
former av kroppsansträngningar. Det är
endast de organ, som för ögonblicket
arbeta, som ha behov av ökad
blodtillförsel. Vår samlade blodmängd räcker
ej på långt när till för att fylla alla
våra kapillärkärl på en gång. I vilande
organ ligga dessa i stor utsträckning
med sammanfällda väggar. De öppna
sig och fyllas med blod först när
organet börjar arbeta. Fördelningen av
blodet till de olika organen alltefter
deras behov åstadkommes genom att
väggarna i blodkärlen, särskilt de små
artärerna, innehålla glatt muskulatur,
Bild 4. En
uppskuren ven med
venklaffar ü).
477 487
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
