Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fysiologi, av med. doktor T. Holst-Larsen, Oslo - Blodomloppet - Andningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYSIOLOGI
som under nervsystemets inflytande
drager sig tillsammans eller slappnar,
varigenom kärlets diameter förändras.
Regleringen sker på reflektorisk väg.
Andningen.
Blodet upptar syre och avger kolsyra.
Andningsorganens uppgift är att
upptaga syre och avsöndra kolsyra. Detta
kallas den yttre respirationen i motsats
till den inre respirationen: blodets
avgivande av syre till vävnaderna och
upptagande av den bildade kolsyran.
Beträffande den yttre respirationen
skiljer man mellan de kemiska
processer, som anknyta till syreupptagandet
och syrebindandet i blodet samt
kolsyrans frigörande och avsöndrande, och
de mekaniska processer, genom vilka
luften i lungorna förnyas (den
mekaniska respirationen).
Gasutbytet sker genom kapillärernas och
lungblåsornas väggar.
Från högra hj ärtkammaren drives det
venösa, syrefattiga och kolsyrehaltiga
blodet ut i lungartären, som delar upp
sig i ett utomordentligt tätmaskigt
hår-kärlsnät omkring lungblåsorna. Dessas
antal anslås till omkring 700 mill. och
deras sammanlagda yta till omkring 100
m2 (bild 5). Kapillärväggen och
lung-blåseväggen, som skilja blodet i
hårkärlen och luften i lungblåsorna åt,
äro båda utomordentligt tunna (tills.
0,ooi mm), så att syret kan sippra från
luften i lungblåsorna in i blodet,
samtidigt som kolsyran går motsatt väg.
Det syrerika, kolsyrefattiga blodet
strömmar sedan genom lungvenerna till
vänstra hj ärthalvan och därifrån ut i
stora blodomloppet. (Syre- och
kol-syrebindandet i blodet är omtalat i
kap. Blodomloppet, sp. 483, 484.)
Luften förnyas genom brösthålans
utvidgning och minskning.
Luften i lungorna måste ständigt
förnyas. Detta sker genom
andningsrörelserna, som bestå i utvidgning och
minskning av brösthålan i regelbunden
växling. Då lungorna äro lufttätt
inneslutna i bröstkorgen och mycket
elastiska, måste dessa förändringar av
brösthålans storlek medföra motsva-
Bild 5. Liten luftrörsgren (1) med lungblåsor
(2 och 3). Omkring 20 ggr förstorad.
rande utspänning och sammandragning
av lungorna. Därvid kommer luften
utifrån att omväxlande sugas in i och
pressas ut ur lungorna. Det
förstnämnda kallas inandning (inspiration), det
senare utandning (expiration). Även
sedan utandningen är avslutad, äro
lungorna starkt utspända. Det ser man
bäst, om man tar ut lungorna ur ett
lik. De draga sig då starkt
tillsammans. På grund av sin utspänning
utöva lungorna ett visst drag på
bröstväggen. Detta medför, att
trycket i brösthålan mellan bröstväggen
och lungorna blir lägre än
atmosfärtrycket och lägre, ju mera utspända
lungorna äro. Det är lägst vid djup
inandning. Detta »negativa tryck» i
brösthålan är av betydelse för blodets
återströmning till hjärtat, i det att
blodet vid inandningen suges in i de stora
venerna i brösthålan. Vid försök med
utandning vid sluten röstspringa kan
trycket i brösthålan bli »positivt»
(d. v. s. högre än atmosfärtrycket).
477
490
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
