Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fält - Fältarbete - Fältdressyr - Fälthare - Fältprov →Jaktprov - Fältridning - Fältrittklubb - Fältskjutning, av redaktör K. A. Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄLT SKJUT NIN G
i fri idrott samtliga deltagare i löpning.
Man talar t. ex. om svaga fält
(löpningar med få eller dåliga deltagare).
I vidsträcktare bemärkelse betecknar
fält samtliga deltagare i en tävling.
Fältarbete, jaktt., betecknar
dressyrarbetet på fältet i motsats till
kammardressyr av jakthundar. B. B.
Fältdressyr, jaktt., är motsatsen till
kammardressyr. Fältdressyr går ut på
att lära en fågelhund uppträdande på
fältet: sök, lydnad för pipa och
handtecken, fasthet på ståndet framför vilt,
skottsäkerhet, apportering m. m. B. B.
Fälthare är den vanliga beteckningen
för den tyska eller europeiska haren
(Lepus europaeus), som avsevärt
skiljer sig från den| nordiska eller
skogsharen. -»Harjakt. B-B-
Fältprov -»Jaktprov.
■ Fältridning omfattar terräng- och
jaktridning samt distansritter och avser
att lära häst och ryttare att snabbt och
säkert taga sig fram i olika slags
terräng med naturliga hinder samt att
kunna tillryggalägga längre sträckor
med sparande av hästens krafter. C. C.
Fältrittklubb, förening för anordnande
av terräng- och jaktritter samt olika
slag av hästtävlingar.
Ar 1940 funnos i Sverige 18 fältrittklubbar
eller föreningar med sammanlagt omkr. 2 500
medl., samtliga anslutna till Svenska
Ridsportens Centralförbund
(->-Ridsportför-bund). De främsta fältrittklubbarna äro:
-^-Skånska Fältridtklubben, -^-Stockholms
Fältridtklubb och -^-Göteborgs
Fältridt-klubb.
FÄLTSKJUTNING.
EN NATIONELL FORM AV SKYTTE I SVERIGE.
Av redaktör K. A. Larsson.
Fältskjutning är en inom Sverige
utbildad form av skytte i terräng mot
figurer på obekanta avstånd. Den
utövas i allmänhet som individuell
tävlan mot figurer av känd form och
storlek. Deltagarna indelas i patruller om
5—20 man, som marschera en utprickad
bana och därvid utföra skjutningen på
vanligen 5 skjutstationer.
Vid fältskjutning på skidor
liksom vid fältskjutning med
terränglöpning starta deltagarna
en och en samt löpa på tid.
På senare år ha vid enstaka tillfällen
anordnats tävlingar, i vilka fältskjutning
kombinerats med orientering, målspaning,
löpning, kartläsning, bilkörning etc. Dylika
tävlingar ha stort militärt och sportsligt värde,
men de ha ännu ej funnit sin form.
Vid fältskjutning i trupp
tävla grupper på 4—15 man under befäl
av en ledare.
I Finland menas med »fältskjutning» en
fältmässigt lagd figurskjutning på bana.
Fältskjutningar av svensk typ ha emellertid
under senare år blivit vanliga även i Finland
och Norge. I andra länder förekommer
militär truppskjutning, liknande vår fältskjut-
ning i trupp, men ingen individuell
fältskyttesport.
Fältsk j utning med pistol
har länge förekommit inom militära
skytteföreningar. På senare år har
pistolfältskyttet, särskilt i Stockholm,
utvecklats till en populär sport även
för civila.
Historik.
De första tävlingarna i fältskjutning
anordnades i slutet av 1890-talet av
intresserade officerare, bl. a. dåvarande
löjtnanten Gösta Drake i Stockholm
och kaptenen C. A. Falkenberg i
Södermanland. Först åren 1905—10 fick
fält-skyttet en erkänd ställning på
skjutprogrammet, och steg för steg slog det
igenom över hela landet. Länge bestod en
viss motsättning mellan de militära
kraven på största fältmässighet och de
sportsliga kraven på lika förutsättningar
för alla tävlande. I och med
riksfält-skjutningen 1930 kan man sägas ha nått
fram till ömsesidig förståelse för båda
synpunkterna.
597
598
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
