Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gymnastik, av gymnastikdirektör Klas Thoresson - Gymnastikens historia - Den moderna gymnastikens föregångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYMNASTIK
Bild 3. Voltige. överslag framåt. — Ur A. Doyle,
»Kurtze und deutliche Auslegung der
Voltagier-kunst» (1719).
Den moderna gymnastikens
föregångare.
Under medeltiden och i början av nyare
tid förekom så gott som ingen fysisk
fostran. I riddaruppfostran ingingo
visserligen kroppsövningar, men dessa hade
mer karaktären av yrkesutbildning än
av fysisk fostran. Detsamma gäller om
de fr. o. m. slutet av 1300-talet grundade
riddarakademierna. Av viss betydelse ur
gymnastikhistorisk synpunkt är dock
voltigen, som från slutet av 1400-talet
var en högt utvecklad konst (bild 3). Ur
denna har senare den moderna
frigymnastikens övningar på häst med
sadelbågar utvecklats.
Humanisterna förorda kroppsövningar.
Den mot alla kroppsövningar fientliga
inställning, som härskat under
medeltiden, bröts först med humanismens
genombrott i Italien under 1400- och
1500-talen. Denna period kännetecknas av ett
starkt intresse för den antika kulturen
och därmed även för den gymnastiska
tanke, som varit grundval för de gamla
grekernas fysiska fostran.
Bland de humanister, som framträdde med
fordringar på en målmedveten fysisk fostran,
märkas skalden Francesco Petrarca (1304—74),
som förordade studiet av den grekiska
gymnastiken (idrotten), Pietro Paolo Vergerio d. ä.
(omkr. 1370—1444), som var den förste, som
uppställde kravet på att bestämda timmar skulle
anslås till kroppsövningar, nämligen i verket
»De ingenuis moribus et liberalibus studiis»
(1402, utg. 1918), och Juan Luis Vives (1492—
1540), vars verk »De tradendis disciplinis» (1531)
senare gav impulsen till införande av
kroppsövningar i Jesuitorden.
Med ett undantag, Vittorino da Feltre,
som införde systematiska kroppsövningar
vid den 1425 av honom grundade
akademien i Mantova, gjordes dock inga försök
att omsätta de nya lärorna i praktiken.
Den nya riktningen urartade i stället allt
mer till en tom lek med antika former.
I ett fall har emellertid renässansen
fått betydelse för den kommande
utvecklingen. Kännedomen om den antika
idrotten spreds genom en mängd latinska
översättningar av grekiska verk, bl. a.
Galenos’, och genom samtida verk. I detta
sammanhang bör ett verk från en senare
epok nämnas, den italienske läkaren
Hieronymus Mercurialis’ (Gerolamo
Mer-curiale) 1569 utgivna »De arte
gymnas-tica», ett intressant försök att behandla den
antika idrotten ur medicinsk synpunkt.
Gymnastikens vägröjare.
Fr. o. m. 1500-talet framträdde
emellertid en rad författare med krav på en för-
Bild 4. »Gymnastik» på 1500-talet. Första
momentet i ett överslag. — Ur A. Tuccaros »Trois
dialogues de 1’exercise de sauter et de voltiger
en l’air» (1599).
879
904
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
