Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyroflugor - Gyroplan - Gyroskopverkan - Güssfeldt, Paul - Gång - Gångsportens historia, av redaktör Sven Lindhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅNG
flugor bindes hacklet däremot på själva
kroken).
Gyroflugornas fallskärmsliknande
konstruktion medför, att de falla mycket naturligt på
vattnet, varigenom de imitera en slända, som
vilar eller lägger ägg. En av de bästa
gyro-flugorna är Royal Coachman Fan Wing Gyro
Fly. T-m.
Gyroplan (ty. Tragschrauber, eng.
gyro-plane, fr. gyroplane, it. giropiano) är en
flygmaskin, hos vilken bärförmågan helt
och hållet eller till största delen ernås
genom en ovanför flygkroppen placerad
rotor, bestående av ett antal smala
ving-blad, vilka rotera kring en huvudsakligen
vertikal axel. Rotorn drives automatiskt
av den mötande luftströmmen vid maski-
nens rörelse framåt. Till gyroplanen
räknas ->autogiron. K. L.
Gyroskopverkan är det motstånd, som
uppkommer, när man söker ändra
riktningen på en kropps rotationsaxel. H. M.
Güssfeldt [gy’sfält], Paul, tysk
forskningsresande och alpinist (1840—1920),
professor, for efter flera resor i Afrika och
Asien 1882 till Sydamerika för att
undersöka Kordillererna i Chile och Bolivia.
Han besteg vulkanen Maipo (5 400 m)
1883 och nådde samma år en höjd av
6 400 m på Aconcagua. Güssfeldt var en
djärv och företagsam alpinist.
Güssfeldt utgav bl. a. »In den Hochalpen»
(1886) och »Reise in den Andes von Chile und
Argentinien» (1887). Pan.
GÅNG.
Karakteristiskt för människans gång är,
att fötterna, i motsats till vad fallet är
vid löpning, äro i obruten kontakt med
marken. Den ena foten sättes sålunda i
marken, innan den andra lyftes upp.
På detta har gångsporten tagit fasta.
En gångtävling är sålunda en tävling, i
vilken det gäller att så snabbt som
möjligt tillryggalägga en tävlingssträcka,
utan att kontakten med marken därvid
brytes.
Gång heter på eng. walking, fr. marche, ty.
Gehen, da. och no. gang, fi. kävely.
Gång räknas som en gren av fri idrott
och sorterar under Internationella
Idrottsförbundet men har i flera länder egna
specialförbund. I Frankrike, Schweiz och
några andra länder finnas dessutom
andra gångförbund, som äro
sammanslutna till ett fristående internationellt
förbund, vilket administrerar såväl
amatör- som yrkessport.
Till den egentliga gångsporten höra ej de
tävlingar i »fri gång», go-as-you-please,
som stundom förekomma, och vid vilka
de tävlande ha rätt att efter behag gå
eller löpa. Då det vid dessa tävlingar i
regel är fråga om mycket långa distanser,
brukar större delen av sträckan
tillrygga-läggas i gång. Detsamma är fallet vid de
särskilt på kontinenten och i Norge ofta
anordnade tävlingarna i ->marsch.
INNEHÅLL.
Sp.
Gångsportens historia, av
redaktör Sven Lindhagen ____941
Gångsporten i Norden, av
chefred. Torsten Tegnér .. 947
Tävlingsregler, av redaktör
Gösta Wijkman ............ 949
Teknik, av Torsten Tegnér och
Gösta Wi]kman ............ 951
Träning, av Torsten Tegnér
och Gösta Wi]kman ........ 956
Träningsgymnastik, av
kapten Klas Särner ..........957
Gång som kroppsövning, av
Torsten Tegnér ............ 958
Tävlings- och rekordstatistik 959
GÅNGSPORTENS HISTORIA.
De äldsta kända tävlingarna i gång
förekommo i England i slutet av
1600-talet. Vanligen hade de formen av mat-
cher mellan två konkurrenter, på vilka
i regel vad höllos. Det var vid dessa
matcher givetvis fråga om fri gång, och
någon skillnad mellan gångare och lö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
