Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kort öfversigt af Svenska Språkets historia - Andra Tidehwarfwet - Första Perioden. De äldsta Landskapslagarna. 1200—1300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XII
1:0 åtskilliga breda diftongljud, dem Isländ
skan från det Skandinaviska fornspråket bibehållit,
förbytas i Svenskan till rena vokaler, nemligen :
au till å, såsom Raud, Fau, Staung, till Rad, Fa,
Stang (läs : Råd , Få , Stång).
öj till ö, såsom Öjga, Döjder (skrefvos : Auga
Dauder), till öga, Döder.
ej till e, såsom Bejn, Dejla, till Ben, Dela; och
likaså er till ö, såsom Leysa, till Lösa.
"
2:0 Konsonantljuden börja att förmildras, vare
sig genom bokstafsteckens borttagande , eller för-
vandling till lenare. Sålunda utelemnas det Is-
ländska h framför 1, n, r, så att Hlutr, Hnyckr,
Hrein, skrifvas Lutr (Lott), Nyck, Ren; äfvenså
förvandlas f till det lenare m, uti Namn, Namna,
i stället för det Isländska Nafn, Næfna, o. s. v.
3:0 Verbers passiv ändas i Svenskan på s, i
stället för Isländskans st, såsom Kallas, Kallades,
i st. f
. Kallast, Kalladist.
För öfrigt utmärkes denna språk-period genom
regelbundna deklinations- och konjugations-ändel-
ser. De sednare skilja sig ej betydligt från de nu-
varande, utom att pluralets första person alltid än-
das på um, t. ex. Vir kallum, Vir kalladum, samt
att infinitiven har a äfven efter en annan vokal ,
såsom Boa, Sea, Flya, Döa, i st. f. Bo, Se, Fly,"
Dö. De förra åter bilda ett mera konstigt system
af omvexlande höjnings-ändelser, hvilkas rikedom ’
och mångfald närmar den fordna Svenskan till La-
tinen och Grekiskan. Till upplysning häraf må
nämnas, att singularets nominativ af maskulina sub- ’
stantiver slutades på er, hvilken ändelse bortföll i }
ackusativen , såsom Konunger, Frider; ackus. Ko-
nung, Frid; och att , med samma ändelse i nomi-
nativen, maskulina adjektiver hade an i ackus. samt
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
